förresten.
i helgen är det nyår & jag ska fira det med min syster, min älskade syster & ALLA mina hjältinnor. jag har planerat de flesta nyårslöftena redan och jag vill göra 2007 till ett ordentligt år. som jag får ångra nästa
nyår för att göra 2008 till ett suveränt år. egentligen hatar jag år 2007 av hela mitt hjärta redan, inte på grund av löftena, för det är endast tanken på dem som får mig att vilja ge mig in på det här, men 2007 är min största besvikelse. och det kommer göra mig till en besvikelse.
kanske ska jag inte ens skrika till emelie att fy fan vad vi ska göra detta året till det bästa. hittils har sådana bekännelser bara gått åt helvete. jag tror vi satt på gungorna, sista dagarna av sommaren, lovade varandra att om inte den här hösten kommer att bli den bästa så kommer hela nästa år att fördärvas. jag kännde på mig att allt vi sa va sanningar, endå sitter jag här utan att vilja minnas en enda dag av de efterlämnade månaderna. skulle i så fall va du.
jag har jobbat i dag, ganska så focuserad på att hålla blicken iaktagende på människorna som passerade. gång på gång utan träff. men med ett fåtal puls = över normal.
jag har tappat förmågan av att tänka, jag tanker inte va den som lägger mig i.
jag vill inte vara den som få saker till rätta igen. jag borde inse, det bler aldrig
tillbaka igen. och jag kommer ladrig att kunna acceptera det.
om fyra dagar åker jag till stockholm och när jag kommer hem
tänker jag på riktigt ta tag i mitt liv, antingen så ringer jag eller
så ringer jag inte. det hänger helt på hur lågt jag tänker sjukna.
uh, jag orkar inte. godnatt.
nyår för att göra 2008 till ett suveränt år. egentligen hatar jag år 2007 av hela mitt hjärta redan, inte på grund av löftena, för det är endast tanken på dem som får mig att vilja ge mig in på det här, men 2007 är min största besvikelse. och det kommer göra mig till en besvikelse.
kanske ska jag inte ens skrika till emelie att fy fan vad vi ska göra detta året till det bästa. hittils har sådana bekännelser bara gått åt helvete. jag tror vi satt på gungorna, sista dagarna av sommaren, lovade varandra att om inte den här hösten kommer att bli den bästa så kommer hela nästa år att fördärvas. jag kännde på mig att allt vi sa va sanningar, endå sitter jag här utan att vilja minnas en enda dag av de efterlämnade månaderna. skulle i så fall va du.
jag har jobbat i dag, ganska så focuserad på att hålla blicken iaktagende på människorna som passerade. gång på gång utan träff. men med ett fåtal puls = över normal.
jag har tappat förmågan av att tänka, jag tanker inte va den som lägger mig i.
jag vill inte vara den som få saker till rätta igen. jag borde inse, det bler aldrig
tillbaka igen. och jag kommer ladrig att kunna acceptera det.
om fyra dagar åker jag till stockholm och när jag kommer hem
tänker jag på riktigt ta tag i mitt liv, antingen så ringer jag eller
så ringer jag inte. det hänger helt på hur lågt jag tänker sjukna.
uh, jag orkar inte. godnatt.
Kommentarer
Trackback