(jag vågar)

vaknar upp igen av rädslan rädslan för att bli kvar, att stanna på stället, glömma bort hur man andas.
och gör varje rörelse av en gammal vana som är så inmatad att det går automatiskt.
sån vill jag inte bli, en som stiger upp samma tid varje morgon och vet vad som kommer att ske.
ÖVERRASKA MIG OCKSÅ INNAN DET ÄR FÖRSENT!
ja, jag skriker.

gjorde upp med mig själv lovade, svor och gjorde upp straff mot regelbrott
(ingenting är omöjligt var en tanke) jag fegade ut en kvart senare och nu väntar straffet.
jag hatar sömnlösa nätter.

jorden snurrar, afrika svälter
vem bryr sig?
-egentligen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0