vågar du, vågar du ta steget ut?
18 dagar kvar och jag har klippt i rött papper för att kunna dra bort en remsa varje
dag och jag tror att dagarna kommer gå snabbare då.. eller kanske blir det egentligen
bara en ännu jobbigare väntan. men jag behöver nog en bekräftelse om att det verkligen
går frammåt..
håller andan och försöker förlänga det korta ögonblicket till en evighet
glädje-sorg, vitt-svart motsatser med samma grund:
ett försök att påverka..
och jag kommer aldrig lyckas för jag blir inte mig själv
& hur mycket jag än anstränger mig så får jag endå inte
på riktigt bort dig från mina hjärnceller.
jag har bestämt mig: det kommer inte bli dig!
och vet du, allt är inte svart på vitt . varför vara så lika? bryt mönstret!
jag är en fegis står och trampar på stället ler som ett fån.
ser ut som ett frågetecken, ställer dumma frågor. (om jag ändå vågade)
jag är imponerad över min prestation på biblioteket i dag, fast mest imponerad är jag över jennie´s
det var nästan lite så man kunde tro att du blivit sjuk!? biblioteks miljö är inte riktigt jag, tystnaden gör
en tokig & det finns inte en enda normal människa i hela byggnaden. antingen är dom senila tanter
eller så är dom ett fall för vildrosen. blä!
F.
