det nalkas till...
det var kul igår, jag har nog kommit upp mig lite. det var inte längre jag som
sprang omkring och var alla till lags utan jag kunde också säga ifrån och be
håkansson om hjälp med belysning & upphängningar i taket.
jag fick inte helle bara göra tomte-fönstret utan även det lilla fönstret längst
i kanten att göra vad jag vill med bara det var rött. om man sen tänker på att
alla andra har haft ett år på sig att tänka ut och insperaeras till sina fönster
och att jag enbart improviserade så blev det riktigt snyggt.
jag ångrar inte att jag ställde upp, hade nog till&med gjort det gratis.
första jul-pysslet, första jul-känslan. december behöver kanske inte
bli skit trotsallt. & jag tänker hålla masken.
(men ibland rasar världen samman, eller den kanske inte gör det, men
verkligheten förändras iallafall, och det gör ont. och det var mamma
som väckte mig på natten med tårögda samtal.
man inser alltid saker och ting försent.)
det är likadant nu. & jag har bara mig själv att skylla.
övre halvan skrevs i morse. det var något konstigt med mig imorse.
kanske för att det blivit december, kanske för att jag helt enkelt
kännde mig så. men jag hade inget annat att skriva & det var aldeles
för längesen. hade jag vetat nu hade jag gjort allt annorlunda för att få
stanna kvar lite längre, jag visste inte.
tråkigt att jag är dum nog och förstör. direkt!
F.
