LILLY BUN.

det är konstiga känslor detdär, som får en att vilja gråta fast man är mitt bland
hundratals människor eller bara en. konstiga bilder detdär, både i mitt huvud
och på datorskärmen. allt kom plötslit för nära igen, ja jag tror det.
och det är nog bara jag och ni tycker nog inte om det. som sagt, det är jag.

jag är slut i huvudet och i kroppen, har jobbat sen elva utan lunchrast & utan
att sitta ner i över fem minuter. det känns lite nu när man sätter sig ner.
janssons var kul, jag spenderade fem timmar till att sätta tomtar, stjärnor och
glitter arrangemang och julstämmningen steg några snäpp. (för att sedan
sjunka igen när man kom ut.) det är tråkigt och man blir sådär konstig och
fattar inte riktigt att det är jul om en vecka.
pizzerian var värre, eller jag lyfte iof inte ett finger men det var ansträngande att
konsentrera sig på språket och prata om fruktansvärt o-intressanta saker i fem
timmar i en pizzeria där man sparar el och har stängt av värmen.
jag frös och ville hem.

nu är jag hemma och har tre bortförklaringar att komma på..
fan!

tidsberäkning.
-1 år..