phuket.
det osregnade igar nar vi landade, jag var radd men fruktansvart lattad.
har aldrig varit radd for att flyga innan, men de va de 11 varsta timmarna
mitt liv. vi akte i ett gammalt turkiskt plan, saterna var sonder och det var
sa trangt att man inte kunde rora sina ben. tva ganger hittade flygverdinnorna
manniskor som rokte inne pa toaletten. jag hade svart att andas, mina
oron holl pa att explodera vid varje landning och stigning, jag svettades,
hade feber, sjuk hals, ont i oronen och lyckades svimmade for forsta
gangen sittanders i sannas famn.
klart det var vart det!!!
i puhket
vi hade fatt klart for oss att alla hotel var helt fullbokade,
hoppade in i en svart taxi nagra timmar fore thailands 12-slag.
vi korde till pantang dar vi motte vara kusiner som lovat utt en
sang vid kris forsta natten.
& sa gick vi ner till stranden.
jag har nog aldrig upplevt ett haftigare 12-slag och aldrig varit sa arg for att vara sjuk.
stranden var tjock av manniskor, hela himmelen los och det ar helt sjukt att man
bara for tva dagar sen hade angest over att man inte visst vad man skulle gora.
..det hade nog aldrig kunnat bli battre an sahar.
forsta dagen pa stranden, jag skamdes lite over min vita kropp
tillomed lite over mina orakade ben. just nu har jag mest ont i skinnet..
jag vet inte om det ar solens eller massorens fel.
men jag angrar skarpt att jag la mig ner pa madrassen och betalade
for att manniskor skulle dra,sla och klamma pa min kropp.
det var inte alls skont! (nagot brunare iaf kanske.)
jag och sanna har precis lyckats hitta hotel for natten.
imorgon aker vi antagligen med baten till pi pi oarna.
F.
