LILLY BUN.

jag vet inte om jag är less eller om det är bra eller hur jag egentligen känner mig
och vad jag egentligen vill göra. med allt. jag vaknar och somnar som att det inte
är någonting konstigt alls, ser fram emot morgondagen som att det alltid är något
att se fram emot för det är så jag förväntar mig den men så kommer den och jag
kör ivag till gymmet, skyndar mig hem igen, rädd för att missa nått eller nått men
sen. vad händer? för vad händer egentligen? och vad gör jag egentligen?

jag jobbar och tycker inte att det är tråkigt men inte heller roligt och jag tjänar hyffsat
och jobbar gör ju alla sen finns mamma runt omkring som är den mest fantastiska
människa jag vet och jennie och dom där andra att fika och finnas med. sen har jag
nya vänner på gymmet och fina sms konversationer att le och rodna åt, min syster
kommer hem ibland och helgerna har inte varit dåliga hittills. men sen..
hur kan jag nöja mig med det här och vad händer egentligen? jag kan komma på
mig själv med att skämmas när jag träffar vuxna människor som jag inte riktigt
känner men som ser att jag är här och jag vet inte varför men jag känner hur dom
tänker om hur jag kan vara kvar här och egentligen så bryr jag mig kanske inte så
mycket om deras tänke utan framförallt min egen för jag vet inte hur men också
varför inte. jag tror ju knappast att min vardag skulle vara sämra än någonannans
och jag kan tycka så sjukt synd om dom som redan har fastnat men jag ska ju inte
heller härifrån på ett tag, men vart ska jag!?

egentligen känns ingenting dåligt just nu och den där ångesten som borde finnas
finns inte och det kanske är det som är felet eller det som får mig konstig.

är kanske inte van vid att må såhär bra, inte behöva grubbla, inga lögner.
för jag går konstant omkring förvantansfull och längtar efter det som ska hända som
jag inte vet vad det är. är det konstigt?


(som att vilja någonting.)
petronella.