orkar inte bli besviken.

förlåt sanna. (vi kommer inte att åka)

innerst inne vet vi nog det lika mycket båda två. och fast att jag trodde att det var på riktigt nu så var det helt enkelt för bra för att vara min verklighet. men att det skulle vara av denna anledningen trodde jag aldrig.
men endå jag ringer i morgon och funkar inte det så går jag sönder.

inte ens ljungbydagarna ser (vi) fram emot. fan.

som om lyckan va en fjäril.

F.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0