som.
malmödagarna var ljuvliga. jag och hanna skrev listor, shoppade,
strosade i köpenhamn, chillade i christiania ;), solade drack vin,
planerade utgång och fumlade om framtiden. träffade förstås
malin och nina också men fick dock lämna bort mina fina gröna
tills nästa möte.. blev en tripp till staden i tisdags igen men mor
plus väninna och fredrik för ett möte med syster och pojkvän plus
shopping och planering av lägenhetsinredning. hade också med
mig rickard-ferrie för ett överlämnande till sin barnvakt en förhopp-
ningsvis snar tid framöver.
tillbaka på sunnerboskolan är både värre och bättre än vad jag hade
väntat, jag kan trivas bakom bänken lika mycket som jag hatar och
det är med blandade kännslor jag antäcknar läxor i kalendern.
egentligen är motivationen verkligen inte på topp för att få upp fyra
MVG men det kan ju iaf bli nått..
mamma jobbar och jag inväntar syster för att börja röja i poolen.
längtar tills första oktober och längtar verkligen bort!
allt detdär om att vara påväg någonstanns.
som i tisdags när jag vaknade på natten instängd i en låda och fick
i mig varmt vatten när jag ville ha kallt. som att allt bara svartnade,
som när man stiger upp för fort och bloder inte hinner med. det är så
det har känts, som att jag inte riktigt hinner med. jag fumlar och allt
är alldeles förlångt borta men egentligen så nära. jag har varit elak
och gråtit och hatat men egentligen har jag bara behövt vara lite själv
lite åtsidan för att kommaiunderfund. jag har nog det nu.
tog vi det lugnt under veckoslutet? jag fick tänka igenom saker och
ting och när allt kommer bli verklighet och man setts med en besvärad
tystnad där ingen funnit ord eller där inget spelat någon roll. (du hade
kunnat spotta mig i ansiktet utan att det gjorde ont.) så fick jag en viss
längtan tillbaka en känsla av ångran över hur jag överhuvudtaget kunde
välja saknar-du-ensamhet framför det vackraste i världen.
nu sjukskriver jag mig och åker till malmö.
le.
hjärtlös och förfallen.
inga tårar fanns och inga tankar eller känslor heller utan
bara de få betydelserna och att jag kommer ihåg namn
och ansikten. du har aldrig varit en sån som har försvunnit,
aldrig. och endå tvivlar du. jag stannar tyst.
det är en o-medveten o-kontrolbar liten nisse i mig
förtillfället. han försöker att få mig att aggera rätt i situationer
jag gärna smiter undan från. dock är han inte till så stor hjälp.
jag gör bara fel,fel,fel.
två jobb-pass kvar. sen åker ja till malmö! ♥
gloria!
jag har jobbat ett helvetespass med huvud-
verk, kastat kläder och leksaker och porslin
till någonannans försäljning, motvilligt cyklat
tre mil men ikväll är det grillfest med fina
paret malm och jag dricker rödvin och längtar.
♥
forget but not forgive.
idag har varit en bättre dag, inte bra men bättre. jag tänker inte bli som igår
mer jag tänker faktiskt inte låta det gå ner mig. men visst var det skönt att
lipa och skylla på feber och kanske hade jag feber också. men som fredrik
sa; det är ju faktiskt det här vi har väntat på, hur det än känns nu så väntar ju
något underbart och det ska verkligen bli underbart att få inreda våran fina
trea, ha mysiga hemmakvällar och framförallt duscha i varmvatten.
jag är inte ens less att rensa ut all skit, gå igenom alla skåp och gadrober
tabort det gammla. visst kommer det bli några jävliga veckor men det kommer
alltid att vara värt det!
petronella.
i don´t use..
ett anfall och frossat tills mamma öppnade dörren både i verkligheter och i drömmen och
jag ville bara spy. och fortfarande..
jag är inte okey men det är nog ingen annan heller.
och det är väl inte så oväntat och inte så konstigt
heller. jag längtar tills julafton och till halsdukar och
jackor och mössor och jag längtar tre månader fram.
till stan nu.
flytta fram. - tack!
men två veckor med två lediga helger borde gå utan sammanbrott eller tårar.
är egentligen ytterst bitter att jag inte kom till halmstad ikväll och att jag ha
missat klubben hela sommaren. hade gärna fått en sista sommarkänsla av tylö
och havet och natten innan allt annat men jag antar att jag klarar mig fint ändå.
varmvattnet är fortfarande inte tillbaka men han är
och det ger mig anledninga till att stanna hemma
ikväll utan några konstigheter eller dåliga samveten.
jag hade inte kunnat något annat.
jag hoppas på en gråtfri helg i växjö!
helgen nu var förvisso både oväntad och trevlig men det var ju tyvärr inte helt oväntat
att den inte skulle sluta bättre. kanske kan jag iaf denhär gången skylla på att jag
var mer än trött och lite för full. jag har iaf ingenting att ta tillbaka och det finns inga
förlåt.
förlåt!
annars så har jag gått vilse i finn stugan och sprungit och irrat på en ko-hage
och ätit blåbär för vi var törstiga innan vi hittade en hund och en gubbe som visade
oss tillrätta. jag har också jobbat ännu ett dygnspass utan sovande ögon& vi har
fått en lägenhet men flytt om två månader och jag och mamma har plockat en hel
korg med kantareller. ...så visst borde jag vara glad.
trotsallt.
sov!
