för att sattsa det sista på mirakel!

om bara någon dag är det dax att börja bära iväg lådor och sängar och
möbler och min nya gungstol är färdigmålad och på torsdag är det
besiktning för mammas lägenhet och igår va det besiktning på fredriks.
är lite lätt nervös och stirrig att få tiden att räcka till för planering i två
bostäder, provskrivningar, arbetsinlämningar och göteborgstripp med
håkan.

well.
well.


förtillfälet kan jag spy åt mitt samhällsarbete och är trött på idol och vill
att fredrik kommer hit.

hej.

20.

  
nu är jennie ockå tjugo. GRATTIS!



dagarna som inte riktigt finns.

har blivit hyffsat överraskad av människors beteénde under den senaste
tiden. både positivt och negativt. min syster har gjort en timmars fotmassage
på mig två kvällar i rad (hon med sina fina naglar och jag med mina äckliga
fötter.) min pojkvän påstår sig ha skickat ett vykort från skottland (han som 
aldrig skickar vykort och som alltid glömmer.) och igår sa en person (som
jag vet har velat mig illa) att jag hade fin skjorta. inte illa.
men som sagt det finns negativa också.


jennie åker till stockholm om några timmar och jag har sån lust att skicka iväg
det där smset som jag redan har skrivit som ligger i utkorgen om att jag har
hittat en billig sista minuten biljett och att jag följer med. jag vill med, men det
passar nog inte. inte nu. jag är hemma ensam igen mellan lådorna och kommer
på saker som ska med men sen glömmer jag eller så hittar jag inte. egentligen
vill jag ha med mig allt och ingenting. jag vill inte slänga och glömma men jag
vill också ha bort.

det är konstiga dagar som kommer och försvinner. jag gör massa saker och så
gör jag ingenting. någon sort obetydlig meningslöshet. jag längtar några veckor
fram. jag fattar nog inte det är fortfarande lite för overkligt för att vara oss.




nu ska jag måla möbler.

jag väntar på förändring och december.

de tyckte jag var annorlunda, jag är nog annorlunda.
hur tar jag mig tillbaka. eller jag kommer nog tillbaka
när saker och ting har lugnat ner sig en smula och jag
har slutat trivas ensam. för jag har börjat trivas ensam
igen, jag gillar inte det. tvärtom. jag saknar något annat.
dig.er.alla.allt.

jag håller masken rätt så dåligt tror jag.
ändå fattar de inte. och det vill jag inte.

jag behöver en magisk helg.
nu ska jag till skolan.


me miss you.

hade det inte varit för min mammas humor, mina underbara syskon
och min fina fredrik hade dagarna kunnat se ytterst sorliga ut. men 
ser man mellan fingrarna så kan vi faktiskt ha det ganska så gossigt
och mellan alla flyttlådor och läxböcker så är jag faktiskt båda glad,
kär, pirrig och förväntansfull. 
nya bud på nycklen till nya lägenheten, måndag den 21 är den vår så
det blir en straffvecka extra i huset. hu!


fredrik är utlandet och jag har redan tröttnat skarpt på att gå och
lägga mig ensam, speciellt i mitt gamla rum där som visat sig vara ett
spindelnäste när tavlor och prylar packas ner. och små spindlar är
det inte heller utan katterna blir jagade och min manliga pojkvän var
mindre manlig när han skulle försöka ta dö på en i min gardin. mindre
gossigt är det också att hitta dem söndermosade på lakanen när man
stiger upp på morgonen. dessutom trampade jag på en död mus på
mattan i morse. fy fy fy! jag vill bort bort bort!

har mitt första prov imorgon och samhällskunskap är inte min starka
sida. jag kan läsa texten tusen gånger utan att något går in vilket får
mig att känna mig ytterst blåst men tyvärr är jag rätt totalt ointresserad
av politiken och parti. hade de inte varit för min stiliga lärare med get-
skägg och boots hade jag nog haft en kurs mindre men det är ju bara
fyra månader kvar tills jul.


natti.

ansgar!

allt är verkligen inte skit, men mycket..
förhoppningsvis bara tio dagar kvar tills flytt och det är lite för mycket.
allt är egentligen lite för mycket just nu specielt för att kunna samla
tänkar och formulera ord. rätt ord.

75% komvux blev inte riktigt som tänkt halva dagen jobba och resten i
skolan var inte heller riktigt något som var tänkt. ska försöka lägga ner
jobbandet något och mer fucusera på de stora filosoferna och fantastiska
spekulationerna. fredrik är i utlandet och jag ligger något ogillande i mitt
nerpackade rum. ju mer som försvinner från väggar och golv ju mer
inser man att huset verkar har varit bebot av spindlar och knappast små
sådana heller utan tillräckligt stora för att  jaga katterna och få fredrik
att gny.


som sagt jag är rätt oformuleringskapabel.


godnatt.

RSS 2.0