ooooops. ; )

jag råkade kalla henrik för fel namn och nu kommer jag vara
orolig varje gång jag ska tilltala min mattelärare. aaa.

macromedia har för tillfället stannat och jag orkar inte be
om hjälp. kan inte den här halvtimmen bara gå lite fortare!
roberts hemsida ser bara löjligare och löjligare ut för varje
timme jag fixat med den. tror jag att han är en flicka eller!?
för tillfället är allt i rosa och rött, jag borde nog börja om från början!

jennie & jag använde våra ljuvaste stämmor
och bad hasse om lova att utföra vårat planerade
projekt-arbete. just nu hatar jag hasse mer än vanligt.

"till slut fick jag ont i ögonen.."

Som barn var jag alltid smutsig. jag minns min barndom ungefär som att jag först bodde i ett dike.
Där låg jag mest hela dagarne. Ibland kastade jag en sten på nån satans bil som åkte förbi. Ibland
gick jag Bertil och Runes skog. Där träffade jag en vän och vi bosatte oss i skogen och hade etr museum
med döda djur. Allt från flugor till andra djur. Jag kan aldrig minnas att jag åt nåt som barn, jag hade nog
fullt upp med annat. Min vän åt snor, men inte jag.
En gång hittade vi en nergrävd ko. Då blev vi lyckliga, vi släpade den till vårt museum. Allt var bra då, jag och min vän pratade aldrig om vad som skulle hända sen. Vi hade det bra i skogen med vårt museum.

blinka sönder.

efter att ha haft telekon-kontakt med norge med darrande fingrar
har jag några snäpp tappat hoppet om att få resa dit tillsammans
med filla och lukta fisk. det är fortfarande inte helt kört, men jag
ser inte riktigt hur vi skulle lyckas få till det på en telefon intervju.

jag längtar till sommaren och jag längtar efter sanna.
det är som jag sa innan, hur mycket man än försöker
hitta en ersättare till vardagens tidigare självklarheter.
så finns det inget annat. istället blir det annorlunda. &
jag tycker inte om hur jag fick det till att bli. eller kanske
skulle jag egentligen bara behöva de små obetydliga
konvensationerna att bli verkliga istället för det här. &
jag mår inte bar av att gå runt och spekulera, endå kan
jag inte låta bli. jag är rädd för att det inte är på riktigt!

som jag sa till jennie innan. jag kommer ta tillbaka det, sen kommer jag klaga över
det igen. det kommer nog hålla på så tills jag lär mig att jag bara förlorar på det själv.
och det är bra att du gör dumma saker med mig för vissa nyårs-löften tänker jag faktiskt
stå kvar vid. jag tycker inte om när jag låter mig påverkas av andras åsikter.. faktiskt.

jag lät vissa saker bli offentliga för människor jag
annars aldrig ens hade tänkt samtala på tumanhand med.


jag fattar inte vad jag får min engergi ifrån, jag är inte trött!
men nu ska jag sova.

(jag trillade inte på vägen till skolan utan istället på vägen hem,
då isen hade smält och jag lyckades fint sikta in mig på en vatten
pöl. jag blev inte ens förvånad. grät istället en stun o gick vidare.)


det var mer än vi talat sammanlagt på flera veckor, och nu har kanske stämbanden förstörts.

ordlek.
Do
I
even
try.

F.

yeah!

godmorgon tisdag.

jag har tvingat på mig ett par ett & ett halvt år
gamla jeans som inte ens passar simon.
jag har letet fram mina gröna stövlar med total platt sula och jag är typ
99% säker på att jag kommer trilla på isen på väg till skolan.

i dag tänker jag personligen gå fram till Hasse; be om ursäkt
för mina förseningar, lämna fram ett "noga" skrivet arbete. och
fråga efter en chans till. (ett försök att påverka.)
sen ska jag låta bli att starta timern på fysik lektionen.
istället ta del av det som skrivs på tavlan, anteckna varenda bokstav
stanna kvar efter lektionen och rätta till mina snesteg. (ett försök att påverka.)
med henke ska jag låtsas som om ingenting har hänt, tvinga mig till ett M
på fredagens matte prov. stefan; jag har självklart börjat på mitt svenska arbete
radat upp mitt upplägg, med noga planeraingar sett ett rasultat. det är på väg.
& engelskan. okey, det finns viss undantag.


idag ska vi boka resa till barcelona. : )

Måndag.

Dagens låt: Ansgar & Evelyne
Dagens dusch: efter TC.
Dagens frisyr: nedsläppt.
Dagens smink: maskara, rough.
Dagens händelse: telefon-kontakt norge.
Dagens planer: träna tc, plugga mette, skriva svenska.
Dagens vill ha: fredagens prov och inlämningar över!
Dagens saknad: mormor.
Dagens tråkigaste: alla måsten.
Dagens finaste: lilly.
Dagens måste: plugga..
Dagens dricka: vatten.
Dagens köp: snus. (med filla´s legitimation.)
Dagens mat: chiliconcarne
Dagens kärlek: matilda.
Dagens mående: seg.

cock.

fri.  tupp.

mitt i prick.

oh.        

 liksom, finns det något bättre!?

lindahl.  love you


docka
jag är styv ända ut i fingerspetsarna
jag kunde inte ens ta tag i dig ifall du bad mig om det
inte forma mina fingrar till en handtag
jag står och går
jag står och går
jag står och går
jag står och går
det regnade ute när jag hade typ trettio minuters
gåväg hem. jag tyckte om det för jag var inne i det
stadiet då jag nog hade kunnat få mig att le åt allt.
jag frågade tony om vesentliga saker som jag inte
alls fattade mig på. han är dålig på att förklara och
så blev det plötsligt fruktansvärt jobbigt att det regnade
ute, jag lyckades tillomed hitta en tändare i fickan
och jag brydde mig inte ens om att jag va på väg
upp för min egna backe.

det är så förbannat mycket massa som samlats på alla tänkbara och otänkbara
delar av min kropp, och jag har varit så förbannat dum och blind och blåögd.
jag avskyr att försöka dämpa kaos med
cigaretter och musik
men jag är gränslöst kräkfärdig av mig själv. och hur jag lyckas, för jag lyckas fan
alltid att få det till o bli såhär. jag tror jag tänker ignorera det och göra något annat.

F.

love ya.

Fill.  banan.
underbara, underbara matilda fyller arton år i dag!

svart kaffe.

det gjorde ingenting. för jag hade inte några inställningar på
annorlunda situationer. bara det att allt gick lite för mycket fel.

city blommor - & jag gjorde mitt bästa för att hålla humöret på topp.
men med tanke på hur idiotiska kineser kan vara och hur påfrestande
det också kan vara att ha med dom att göra. förvärrade det hela.

artonårs fest össlöv. o trotts tidigare inställningar. fick jag mitt hår att bli fem gånge tjokare
och alkoholprocenten var noga uträknad för att hålla sig på hyffsan nivå längre än resultater.
hade det inte varit för att jag hade minj gramofån med och för att tom är grymt sexig när han
dansar lappdance hade det sänkts några snäpp. endå. vi åkte in till stan.

humör mer eller mindre, inte mycket kvar på topp.
mina fötter va köldskadade, vi hade hunnit bli nyktra
av stressen och vi hade ingen maskreingstejp!
dvs, vi satt i soffan med varsin filt och kollade på
text tv. kanske kvällens höjdare endå.

jag tyckte inte om min mobil! jag förstpr inte hur vissa människor
egentligen tänker. ha.



just nu händer inte så mycket förutom: stress
stress inför framtiden, betygen, inlämningarna.

(jag borde nog skämmas för mig själv i dag endå!)

...

fast att jag tycker att jag inte skulle kunna ha
gjort på några som hellst andra sätt. så gör
jag nog fel. jag försöker, jag försöker. jag är för feg.

jag fick min själ bekännen igår. jag är en ängel,
en stjärnängel. vilket låter bra men faktiskt inte
va sådär underbar person. jag trodde
inte det heller, hon är min syster. jag har vilket
förvånade mig levt 80 år längre än min mamma.
och min mamma är den personen jag ser upp till
mest. 920 år. hon sa att jag skulle vara klok och veta
vad som va det rätta i olika situationer.

jag fattar inte. för det är ju just det som enligt mig ar mitt stora problem.
jag har fortfarande ont i i magen för att jag inte vet hur jag borde göra.

hon sa att jag va en sån som kunde tala, jag hamnade tydligen på
munnens människosort. & jag fattar inte riktigt vad som menades
med det. jag var en hindu, romantiker, och hon sa att jag var den perfekta
matchningen med hennes man, som stod i dörrkanten och log.
& trotts hans ålder var han faktiskt vacker.

bla bla bla.

nu ska jag jobba.
hej.

fredag.

Dagens låt: Lenny Kravitz - again
Dagens dusch: alldeles för tidigt.
Dagens frisyr: snelugg.
Dagens smink: maskara, rough.
Dagens händelse: en tupp.
Dagens planer: lära carro jobba P-hause.
Dagens vill ha: sommar.
Dagens saknad: sanna.
Dagens tråkigaste: uh.
Dagens finaste: rachid. (fillas tupp.)
Dagens måste: för mycket.
Dagens dricka: kaffe.
Dagens köp: inget.
Dagens mat: coscos
Dagens kärlek: mamma.
Dagens mående: bra.

torsdag.

Dagens låt: Nån annan - Lars Winnerbäck.
Dagens dusch: efter träningen.
Dagens frisyr: elektriskt.
Dagens smink: maskara.
Dagens händelse: växjö.
Dagens planer: shoppa på rean.
Dagens vill ha: asvalten.
Dagens saknad: inspirationen.
Dagens tråkigaste: jag gick till skolan med blött hår & det blev till is. det gjorde ont.
Dagens finaste: fidde.
Dagens måste: plugga.
Dagens dricka: vatten.
Dagens köp: för mycket.
Dagens mat: banan.
Dagens kärlek: mamma.
Dagens mående: konstigt.

man kommer på, sen efteråt.

jag åt nyss en banan & fick grymt ont i magen.
jag brukar aldrig få ont i magen av banan.

jag förstår inte hur man klarar av allt. iof är det rätt mycket jag inte förstår.
men för en vecka sen skulle jag aldrig kunna se mig själv le igen. det måste
finnas saker i kroppen som får en att gå vidare. & idag har varit en rätt bra
dag. det är som mormor säger. "man är med om mycket otäckt här i livet,
men vad det än är måste man går vidare och man gör det.." jag hade aldrig
trott på det om du sa det i går. endå är det jag som konstaterade det för mig
själv i dag. jag kommer förmodligen inte stå kvar för det i morgon. men fast att
jag hatar allt runtomkring mig just nu så älskar jag saker i det.
ska man ha ångest då!?


jag insåg i dag att jag faktiskt saknat skolan. henrik´s matte lektioner, hasse´s leénde,
jennie´s humor och filla. konstigt är att det alltid måste komma från mamma för att man
ska kunna komma tillbaka igen. att hur ont det än gör att höra orden så kommer man 
endå på att hon har rätt. eller jag vet att det hänger på mig, men jag har bara inte orkat.
och just nu när allt bode va som värst blir jag sugen på att ta fram matte böckerna. 
jag är nog inte riktigt frisk endå.



det är snö ute. och det innebär skoproblem. 
jennis-ann kollade med fel blick på någonting
som (så småningom) kommer bli mitt.
du gör mig orolig. / någon var det faktiskt.
jag blev offentligt kär i fredrik.
& olle har gjort något inte ens jag skulle få för
mig. jag kan inte låta bli att uppmuntra.

jag har lovat mig själv att sluta ha ångest över saker. jag orkar inte mer.
jag ska sluta upp med mina tvångstankar, (aldrig mer slå på dubbel siffra.)
börja bädda min säng, beställa tid med min tränings coach, räkna alla
fysik uppgifter, gå på engelska lektionerna, sköta om mina fiskar, sen ska
jag följa med mamma upp till stockholm.


min farfar är typ den väckraste gammla gubben jag har sett.
han ser lite ut som en såndär hund med hängande kinder.
men på ett bra sätt. jag fick en nybakad brödkant med mycket
smör och tre ostbitar på. det var typ det snällaste jag har fått.

imorgon ska jag till väla. sen ska jag skriva tre arbeten tills dom är helt klara.
godnatt.

 

don´t let me down.

20 minuter kvar av 23 januari.
den 24 januari ska jag ändra
på mig ganska så mycket.
kanske säger jag så bara för
att sanna har varit hemma en
dag. kanske är det för jag måste.

remember.

jag har fortfarande kvar samma kännslor i kroppen.
det spelar ingen roll att allt skulle vara över. jag kommer
fortsätta hålla fast vid mina verderinga. det är mitt eget fel.
jag fick skylla mig själv. det går inte att beskriva riktigt
någonting o jag tror inte heller att jag vill. men jag har
aldrig varit så nära på att ta tillbaka allt för att få dom att
se på mig med andra ögon. jag gjorde inte det och det var
bra. jag tänker inte bevisa någonting. jag är inte som ni!

det är slut nu. (förlåt.)

gone.

...endå skulle man kunna tro att det är över nu.


dom andra.

jag vet inte vad som fick mig att göra det. kanske va det för att jag hade ingenstans att gå.
kanske va det för att jag var lika likgiltig till alla människor som bara för några dagar sen
betytt så otroligt olika. jag hade spy-kännsla i hela kroppen. hatade mig själv som jag aldrig
tidigare gjort när jag stog inför alla. väntade på en kommentar, ett ord att påverka. kanske
säger blickar mer än tusen ord. för jag är inte uppskattad av alla och jag vet det. det var för
sent för att banga, för sent för bortförklaringar. jag sa ingenting, hade ingenting att säga.
jag tog av mig mina skor, hängde upp min jacka, stängde av mobilen och satte mig. fortfarande
samma äckliga kännsla i magen, fortfarande samma hat till allt runtomkring. (jag gjorde rätt.)

I don´t feel alright!


jag förstår mig inte på människor. inte alls. jag insåg i går på vägen hem att den personen
som en gång betydde mest av alla, som jag avundats och älskat över allt. gör ondast.
jag begärde aldrig någonting, men jag tillät mig lite att tro på varenda löfte du lovade
mig. det var det enda sättet jag själv kunde se allting fungera på. se ett slut på det som
nyss börjat. jag kommer aldrig mer, aldrig mer ta till mig någonting av dig. jag hatar mig!
värs är att du inte kommer förstå någonting, du kommer inte ens inse. jag blir rädd för dig.

konstigt nog är det andra saker som gör att jag brister. konsting nog slutar
jag fungera som jag ska och vänder mig mot andra människor som inte
verka fatta någonting. jag undrar ibland om du verkligen menar det du påstår.
för ibland är det samma saker som jag under dagen noga skrivit ner i min bok.
det som skulle vara mitt sätt att visa hur det egentligen är och ligger till.

jag saknar det jag varit, jag kommer inte våga fortsätta vara det jag är.
jag är rädd för att människor kommer dömma mig om jag skrattar.
får man skratta när allt är som det är!? jag vet inte, jag vet ingenting.!?
sånthär har jag aldrig upplevt tidigare. och jag hatar när människor granskar
mig genom deras blickar. ni behöver inte säga någonting, jag vet hur mycket
illa ni tycker endå. kanske är det bästa om jag bara försvinner några månadera.
så att ni slipper ha mig i vägen.

...ni skulle aldrig förstå endå.


& hur ska jag gå hem när allt är såhär?


man vet mycket lite om hur det känns när det verkligen handlar om på riktigt,
man tar vardagen förgivet. klagar över små saker, ser fel i allt. som om jag skulle
vara mindre lycklig bara för att jag inte fick min plats brevid Tony.
jag skriver jävla massa skit, jag vet & förlåt. eller nått.
men det är kanske såhär jag är då. (det är endå inte på riktigt.)
& jag begär verkligen inte att någon ska ta mig på riktigt.
varför alla dessa jävla moral-krav.
varför alla svagheter & rädslor.
vi har redan blivit det vi är i andras ögon, jag tänker inte ens försvara mig.
..du skulle inte tycka om mig endå.

& sluta läs mina bloggar!

jag flyttade min kudde 4 meter från normal kuddplats
jag somnade och drömmde om hur vi misslyckades.
kanske va det för att jag hade ny possition, kanske var
det för att jag grät och erkännde mina felsteg.
jag ville inte att det här skulle misslyckas sådär. jag
vaknade och trodde på varenda handling. jag skulle
kunna ha tagit sönder nått då. jag tog mig samman,
konstaterade att det var faktiskt en dröm, att jag har faktiskt
sovit. men bara för att jag har betsämmt att jag vill det
här kommer det aldrig att bli så. och det bara är så. 




 

why always monday!?

Dagens låt: lars winnerbäck - stockholmskyss.
Dagens dusch: alldeles strax.
Dagens frisyr: hm, jag gölmde skölja ur inpackningen. alltså: därefter.
Dagens smink: mascara, kajal, rough.
Dagens händelse: INGO.
Dagens planer: köpa en firre.
Dagens saknad: sanna.
Dagens tråkigaste: jag förstår inte norska.
Dagens finaste: firren.
Dagens måste: ändra inställning.
Dagens dricka: kaffe.
Dagens köp: tc-kort. (svin dyrt!)
Dagens mat: wook.
Dagens kärlek: mamma.
Dagens mående: trött.
Dagens vill ha: mottivation.
Dagens sjuka: prestations ångest.

i så fall vill inte jag vara med mer!

jag har sökt igenom hela mitt rum. det borde finnas någonstans!
jag vet att det finns någonstans. och just nu hade jag mer än vanligt
verkligen behövt en. ooooooh!

skolan suger!
jag orkar inte mer!



jag imponerar; mina fysik uppgifter är färdiga o jag har
bestämmt mig för att hasse´s arbete ska vara färdig
räknat innan imorgon. (iof, det kommer nog inte gå!)

(M)

minns du alla nätterna vi stannade uppe
för att vaka? turades om med att vänta på
att andetagen skulle stabiliseras.
drömmande ögonlock. jag väntar.
jag somnar och vaknar med rädslan i min hals.
tänk om. tänk om du är borta...
 
bara för att jag skröt om hur jag har lyckats få bort
mina sömnlösa nätter & påverkade samtalen blev jag
fast vid tanken på hur allting så fort förändrats.
jag grubblade med småtomtarna. & nu finns det inte mer...

visst känns det som om..  


(honey, be quiet.)

jag mår illa och jag saknar en viss person så det gör ont i mig.
varför är det jag som ska anpassas. jag är rätt rädd för det, bara för
att jag tror jag skulle fått mig själv att göra det, för dig. men jag skulle
aldrig själv vilja sjukna så lågt, inte nu iaf. det finns för mycket anti-mig redan.

jag hade önskat att slippa sitt själv i går, jag bad till emelie om gemenskap,
vin & ciggaretter. ensam i mitt rum en lördagskväll är någon jag inte klara av.
och jag hade kunnat gråta åt att alla redan hade tråkiga saker inplanerade
& ingen mottivation till alkohol. jag slutade vid nio, bad om att få övertid till tio.
hemma halv tio. jag hatar det! jag hatar det! jag hatar det! jag gjorde te, tände
ljus och somnade till coldplay. kan det låta mer depprimerade? knappst.
inte för mig aif..

söndag och jag hatar söndagar. jag borde få mina tre arbeten färdiga.
jag tänker inte ens påbörja något av dom. totalt omottiverad till att alls
stiga upp i morgon och behöva vara seriös.

pizza-hause i går och det kändes precis som 6 månader tillbaka.
stressen kombinerat med hårda ord och ständigt ett påtvingat leende
på läpparna. jag trivs lite i det endå. jobbigt var att kassa-apparaten
var sönder och ALLT fick räknas i huvudet. & huvudräkning
är inte min starka sida. alltså runt sju när rummet fylldes av
människor var det mer eller mindre kaos. jag är rätt fin på att hantera
stressiga situationer. och trotts grekers extrema temperament va de
rätt vänliga. kanske hänger de ihop med personalbristen.
jag ska iaf få en kurs i pizza bakning. : )

det blåser ute, jag ska gå ut och leka att jag flyger.

F.

lördag.

Dagens låt: monybrother - pengarbrorsan. (alla)
Dagens dusch: i morse.
Dagens frisyr: fult.
Dagens smink: mascara, kajal, rough.
Dagens händelse: det är sol ute.
Dagens planer: vin & cigg.
Dagens saknad: sanna.
Dagens tråkigaste: typ allt.
Dagens finaste: sommarbilder.
Dagens måste: skärpa mig!
Dagens dricka: kaffe.
Dagens köp: party block.
Dagens mat: sallad.
Dagens kärlek: sanna.
Dagens mående: gråtfärdig.
Dagens vill ha: kärlek.
Dagens sjuka: ångest.

spirit.

jag kom o tänka på i natt att allt det jag tidigare höll som mina verderinga.
min strävan o kanske mitt mål till att påverka på vad som skulle kunna hända.
har vänt sig och bliviit precis tvärt om. det jag mest av allt ville gick mer & mer
åt helvete & det jag försökta hålla mig ifrån, försökta ändra blev mer och mer
självklart och nu vet jag inte.

jag borde sluta med mina tvångstankar.
men i dag vaknade jag med sjuk hals.
mamma matar mig med piller och försöker,
hon försöker. men jag blir bara irriterad.
jag kan inte. faktiskt så är jag så jävla rädd
för att komma tillbaka till det jag har varit.

jag ska träffa nisse i dag. jag ska försöka att vara det possitiva. jag vet inte varför det säger emot mig.
men jag ska ha block och penna med mig och så kan vi göra nya listor. listor är något av min passion.
sen ska jag jobba på p-hause. sen ska jag bli berusad.

hej.

royal pain

återkommande oframkallade
ovälkomnade strypande
känslomässighet

det blåser någon fruktansvärt ute. jag hittade en cykel.
men den var herrmodell och riktigt stor, sen va sadlen
3 dm ovanför styret. det där har jag aldrig förstått mig
på. men det gick att cykla iaf. och jag slapp gå i mörkret.

vissa saker rår man bara inte för. kanske är det bra.
kanske borde jag inse hur små saker inte behöver
bli stora. eller ska man kanske bara sluta förneka?

jag har vänt mig mot allt, jag låtsas inte förstår. jag förstår varenda handlign. varenda uttryck.
jag tror att du förstorar allt för att ge mig lite av det tunga. - tack. jag har faktiskt så det räcker.
jag måste liksom sträva bort från det. inte ens tänken accepteras att må dåligt för. jag går emot
mina principer tillräckligt mycket endå. du försöker få mig att förstå. & vad skulle jag kunna ge
för svar? förlåt? det finns faktiskt inte & det går faktiskt inte & jag tänker faktiskt aldrig..

bara för att jonte är en tönt som inte våga hämnas!

ska man lyssna på emelie,emelie,filla,jennie,mamma
eller ska man lyssna på sanna, eller ska man helt enkelt
göra som jag skulle gjort!

F.

why friday.

jag har ett sjukt sug av att inte gå hemmifrån förrens fem.
jag imponerar mig själv. igår kännde jag på mig att det funkar.
jag messade Jonte och bad honom låta bli att ringa och snacka
snusk frammåt småtimmarna. jag trodde aldrig att han skulle
låta bli. men jag sommnade innan jag ens hade hunnit klistra in
hjärtan i boken. & endå är jag tröttare än på länge i dag..

jag upptäckte precis att vi har tre engelska lektioner i veckan
istället för två. o hur fan ska vi kunna ha tre engelska lektioner
när vi är vana vid två. kanske borde man vara glad för det, för
det är det enda vi egentligin totalt skiter i. jag mår endå illa när
jag ska dit..

jag saknar min syster.
jag tycker inte om stämmningen
hemma utan henne. & jag har inte
enns planerat när jag ska upp nästa gång.

i dag hade jag oxå mer än gärna haft kvar någon av mina cyklar,
man blir less av att gå till skolan. det är för kallt och för långt för
morgonen. jag skulle behöva en ny bike.

F.

no one else.

såret under läppen skrämmer en aning. en gång herpes alltid herpas..!?
det skulle kunna vara en finne, sen skulle det oxå kunna vara en skada.
jag har trotts allt inte varit opasslig på länge & jag är faktiskt en rätt passlig flicka..

jag har ont i hela kroppen, det finns nog inte en enda muskel på som
inte den senaste dagen klagat på hur jävla otränad jag har varit (är).
mest längtar jag 2 månader frammåt. undrar om min kondition inte
har höjts några snäpp då.
det känndes ju inte bättre av att vi gjorde akrobatiska övningar på gympan.
vad tror dom att vi är egentligen, dessutom kom jag i samma grupp med
den jag gärna inte skulle vilja vara närgången med. jag gjorde mitt bästa för
att inte få närkontakt. endå är han en såndär man inte kan låta bli att le åt.

det är tråkigt när människor man vistas med skaffa pojkvänner,
dom förändras en aning, för dom försvinner lite och helt plötsligt
finns det ingen tid för umgänge och skitsnack.
okey, så är det inte.. än. men jag va sugen på att berusa oss tillsammans i helgen!
jag hade hoppats lite på att den här helgen skulle bli anledning till insiativ som
nu troligtvis inte kommer att få chans att berättas. kanske va det meningen.. kanske är det lika bra..



jag förstår mig inte riktig på det hela, plötsligt var allt magiskt &
nu känner jag ingenting. det hjälper inte ens att det snart är helg.
allt fortsätter i samma takt.
långsamt.
långsamt.
jag slutade interssera mig i att tänka på hur kag kunde få det.
och sen slutade allt bara spela någon roll. & nu vet jag inte..

& bara för att jag sa att det skulle knappast kunna bli värre än så här, så blev
det tusen gånge värre. & när man sen måste välja en sida så blir jag lika med noll.
jag har lite kommit in i det där konstiga stadiet igen. ingenting är någonting.
& jag orkar inte komma fram till slutsatser.
men om jag fick önska mig en enda sak just nu skulle jag tagit din plats
och sluppit se allt såhär.

förmågan att tänka om nätterna försvann.
endå har jag inte kommit på hur man ska
bära sig åt.

F.

till slut jag fick ont i ögonen.

En gång i Stockholm när jag träffade Glenn Miller på busstationen
sa jag en sak som inte var riktigt sann. Eller en lögn kan man väl
saga. Jag sa att jag var jävligt duktig på gitarr.
Att jag gärna skulle vilja provspela i hans band. Jag visste ju att
dom riktig stjärnorna spelade i hans band då.
Vi pratade på bussen och jag sa att jag praktiskt taget var född i en gitarr.
Att jag både saknade mor och far och att den enda uppfostran jag fått kom
från en gitarr. Glenn bara nickade och verkade förstående.
Jag fortsatte och berättade att under dom första femton åran av mitt liv
bodde jag i en gitarr. Glenn tog upp en kan och kammade till sin
nästan självlysande frisyr och log på det där sättet som Glenn ler,
det där Glenn Miller leendet. Jag förklarade hur det såg ut innuti en gitarr.
Hur min uppväxt hade varit. Hur hård en gitarruppfostran verkligen är.
Ett hårt liv, så uttryckte jag mig. Om och om igen sa jag det.
Jag har levt ett hårt liv. Glenn tog av sig sina solglasögon,
tog upp en trasa ur fickan, putsade glasen, satte på sig sina solglasögon,
la trasan i fickan, strök med kammen genom håret och tittade bort en stund.
Sen tittade han på mig och sa:
-Jaså.
Han reste sig upp och gick iväg med sin otroliga gångstil..

jag kan inte hjälpa det.

dina ögon är tårfyllda, jag har länge bevakat dig,
du som är inpaketerad i luftbubblor, du vill ut. 
har dina gränser uppnåtts?

jag skulle hålla din hand om du hoppar,
vågat du? (jag vågar)
men frågan var: vågar du ta steget ut?  

(man springer snabbare när man är rädd.
man glömmer världsproblemen och sina sjuka hälar och tänker endast på faran.
blinkande rödljus borde finnas överallt. det var för mycket action för en kväll.)

jag gjorde bort mig.. igen.


nova lee.

jag kommer inte att klara av det. vi kommer inte att klara av det! det hjälper inte hur mycket
vi försöker intala oss själva att vi älskar bosses fysiklektioner. jag har tappat suget, tappat kännslan.
totalt glömt bort hur jag gjorde förut när jag kännde lust att ta till mig av orden på tavlan. mina
drömmar om att på riktigt bli någonting, om att på riktigt vara den där duktiga flickan mamma kan
skryta om för sina vänninor är som försvunnen. jag vet faktiskt inte vart som har hänt med henne,
men hon fanns faktiskt en gång. jag har mer fått inställningen av det det löser sig nog endå,
antingen är det Jennie som har påverkat mig för mycket, min klass som tydligen har fått ryktet om
sig att vara den sämsta någonsin eller så är det helt enkelt att jag är totalt less på det. kanske är
det en kombination av alla tre. men mamma blir ond på mig och jag tycker inte om det.

jag hade nog kunnat gråta till förklaringarna om hur vårterminen
ska läggas upp. inte ens Henriks mattelektion gav motivation till
att ens lägga in ett dåligt skämt. jag ska-jag ska-jag ska ändra mina
inställningar. bara inte än på ett tag.

det va iaf fint att se människorna igen.
Robin har blivit en riktig hunk & jag har saknat min matilda.



jag blir less på vädret. ändå älskade jag det när jag gick hem från mamma
i natt. jag hade paraplyet uppfällt och utan att anstränga sig det minsta
förflyttade jag mig åt rätt håll. jag var tvungen att ta 3 extra varv runt kvarteret.
kanske va det inte på grund av att jag hade ett paraply men endå.

vi fikade i dag. va satt fyra vid ett en-manna-bord & det var trångt.
jag trivdes i sällskapet trotts att jag var avensjuk på hur lätt det
alltid ska gå för alla andra. det var mörkt ute hela dan. och när jag
skulle köpa en fiskflicka till min fisk va dom slut. alltså måste fisk vara
singel endans tills på fredag. jag saknar sanna & jag är sjukt trött.

F.


back to reality.

idag har jag tusen saker planerat.
och jag har redan tvingats resonera
bort det jag mest av allt va sugen på.

börja skolan.
fisk ska få en flickvän.
köpa en systemcamera.
beställa klipptid.
fika roddys.
möte med chefen.
power walk.

Phil&Fripp - storförändring. (dag ett)

jag vill inte gå till skolan!
jag vill inte gå till skolan!
jag vill inte gå till skolan!
fats det är iof endå så mycket bättre än det här!

F.

till slut jag fick ont i ögonen.

Robin, Eric och Christoffer spelade fotboll. Det var bara på skoj dom
spelade och dom ville att nån skulle skada sig eller dö. Både Robin
och Eric hade legat med Emelie och nu hade Emelie fött ett barn.
Dom pratade inte om det fastän alla kände till det och förstod problemet.
Robin och Eric var på samma lag. När Robin skulle passa Eric två meter
längre bort råkade han passa för hårt. Bollen träffade Eric i huvudet och
han ramlade ner på marken och blev alldeles tyst. Efter ett långt tag, när
Eric inte hade sagt någonting, sa Emeli:
-Är han död eller?
-Ja, han är nog död, sa Robin.

sthlm.

hgh fghjgkk teyweyjgkfk fghfdhhfff raggeryhy kk bbll fffö jocksthlm sthlmsthl jost ststhlm

ingen glittrar som dig stockholm

jag antar att det inte finns någon som någonsin skulle vänja sig
vid att lämna det man älskar & återvända till det man hatar. eller
jag hatar inte det men jag har svårt att se mig själv lycklig i det.

stockholmsdagarna har varit mer eller mindre fantastiska!
jag älskar allt! människorna, stressen, fiken, tunnelbanan,
pubbarna, söder, plattan, SANNA!

att bara gå och se allting man egentligen går miste om när man befinner sig här.
det få en att lite undra vad fan man håller på med. men så ska man alltid låta så
jävla negativ när man snackar om sin egen stad. tanken slog mig på vägen hem
i bussen att fy fan vad älskar många människor här. & jag tror till&med att jag hade
kunna vara kär. & utan att jag har tänkt på det så mycket så har jag faktiskt saknat
mamma någon fruktansvärt förskräkligt. du är den bästa som finns!


vart finns felen, varför dessa svagheter. varför blir man osäker och drömer om
någonting annat. trotts att 2007 började bättre än jag någonsin vågat hoppas på
så kommer jag aldrig att lära mig sluta ta ut lycka i förskott. (eller är det kanske 
är nu man egentligen ska vara lycklig? är det såhär när man ska ha fjärilar i
magen och skriva dikter på natten? jag tycker inte om det..) inte för att jag inte
har varit lycklig de tre senaste veckorna. för de har nog lite varit de bästa någonsin.

& kärlek, vad fan är det!?
..är det att jag råkar tänka på dig så fort jag hör vackra ord.
..är det att jag hela tiden ser mig själv som inte tillräckligt bra för dig.
..är det att varje gång jag öppnar mobilen önskar jag att det var på riktigt.
..är det att jag inte egentligen han någon som hellst aning om hur jag
ska bete mig.
jag orkar bara inte sånt här. igen..

jag hade kunat befinna mig i en lyxvånig centralt, jag hade kunat besöka kyrkogården i repris.
vem skulle inte banga på en itkonsult! jag hade fått se sanna hur ofta jag ville. men jag lovade
mormor i dag att inte ta chansen. jag tog den inte heller.. jag lovade oxå att lämna sannas jocke
ifred, hon tycker att jag bete mig opassligt och klänger på honom som om han va min. jag lovade
att det skulle bli en skärpning från min sida.. mest va hon rädd att sanna skulle sluta prata med
mig och att jag skulle få för mig att flytta till strängnäs. sen blev hon rädd för hans kompisar, hon
frågade om det fanns en chans att jag fått gonore. hon förklarade för mig om hur man rutnade
innifrån, men jag försäkrade henne om att det finns inte en chans.

jag blev pressenterad som;  "en frispråkig sjuttonåring som är öppen för alla förslag."
jag fattade ingenting. (jag är faktiskt en passlig flicka.)
inte för att jag kanske betéde mig specielt normalt, men jag ver mest rädd för att få
ett möte med min "blind date" som jag verkligen inte med egna ord skulle kalla
blind date. jag hed endast sett honom på kort, tvingats till ett kortvarigt telefonsamtal
och sms-kontakter med fåniga ord, som jag (knappas) själv hade kommit på.
han var 25 bast, 125 kilo och en fläta på hakan. jag liksom var mest rädd för att få stryk
om jag inte inlede en romans. men.. han hade tydligen redan dekat & jag har nog aldrig
upplevt en sån lättnad. ; )


endå, är det precis samma sak att komma hem.
jag kommer aldrig att ändra mig om miga åsikter
vad det gäller dig!

jag lyckades iaf intala mig själv, det var inte mitt fel!

F.

home is where your heart is

såhär vill jag alltid ha det!


stockholmia.

man vet inte mycket om vad saker betyder för en förrens man håller på att mista det.
det är nog därför det är lika svårt att hantera liknande situationer. om och om igen..
det går vidare, inte för att någonting någonsin kommer att bli som de här dagarna.
inte för att jag kommer att få se dina ögon som dom varit de här dagarna, men jag kan
inte göra någonting åt det. skulle det göra någon skillnad om jag sa att allting kommer
bli bra? skulle det göra någon skillnad om jag lovade att snart, snart sker en ändring?
det kommer aldrig att göra någon skillnad. och vi måste lära oss att leva på de få dagar
av lycka. jag kommer aldrig att kunna göra det & jag har aldrig förstått hur du bär dig åt.
men jag har insett att det går trotts allt vidare...

i morgon åker jag till stockholm och jag kommer inte sakna någonting här hemma.
eller skulle kanske vara mamma. jag är rädd för i morgon. jag kommer inte kunna
behärska mig om du får tårar i ögonen, och bara för att det är det här jag har längtat
efter så länge så vill jag inte brista. fan fan fan fan fan fan. VARFÖR HAR VI DET SÅHÄR!

F.

soon.

det kommer alltid komma tillbaka igen. jag
skulle aldrig.. & jag ångra inte att jag lät mig
ta till varenda sekund utan dig. det här var en
del i det som skulle bli våra vändpunkter och
jag vågade inte låta bli att blanda in kännslor.
jag förstå mig mycket lite på ord som aldrig är
sanningar, jag förstår mig mycket lite på löften
som aldrig hålls. jag förstår mig nog ingenting
på dig.ändå är det där ifrån allt kommer. ändå
är det inte jag som påverkar någonting. men
konstiga människor är det jag verkligen inte
behöver just nu. jag trodde bara att det här skulle
ändra min vardag. en räddning. jag tror fel! tror jag.

i morgon åker jag, jag vill lite inte. jag kommer sakna min mamma trotts att det är det här jag har tjatat om länge nu. vi har blivit bättre, och jag har blivit bättre. kanske är det för att sanna är hemma. kanske är det för att jag ser vad hennes nyårslöfte är. och blir det inte annorlunda kommer jag inte klara det!

nu ska jag leka med S & J!

hej. F


feed your head.

2007 20072007 2007


jag vet att egentligen bryr sig ingen så värst mycket om vad jag gjorde på nyår, det blir mest irriterande när folk berättar om hur roligt de haft, om hur fulla de var, och om hur mycket de älskar sina vänner, osv.
så vanligtvis skulle jag låta bli att skriva ner det, här iallafall. men nu är fallet så att jag varken orkar lyfta blyertspennan eller något annat. och jag skriver ner dethär mest för att jag kan läsa igenom det om fem månader. osv.

jag vaknade försent och provade sådär sjumiljoner klänningar. innan jag beslutade mig för den jag provade först. mormor ringde och hon varnade mig för att bete mig illa och sa åt mig att jag skulle låta sannas kille va ifred. men liksom hur lätt va det. (ha)
vi drog på raggarunda och hade allmänt tråkigt.
men jocke & sanna ihop är nog det bästa jag har sett.
tretof; släng dig i väggen!
det var allmänt bra stämmning hemma,
frida kom och vi blev berusade. kanske va det
bara jag och mamma som på riktigt hade kul.
för folk har svårt att förstå sig på vårat sätt att
skratta. men hon va lycklig och det var det som
spelade någon roll.

jag hade gärna stannat kvar i situationen men när
klockan började närma sig tio tog vi insiativ till att åka därifrån.
bystugan össlöv. kanske för många minus i början
men så hittade jag filla och stämmnengen blev på topp.

det hände konstiga saker med sanna, och människor sa konstiga saker till mig
i telefonen. (men jag väntade bara på en person att komma.) 12slaget och jag
kom inte ihåg att jag såg ljus i himmelen, människor sammlades runt slim shady
och mitt försök att impa gick riktigt åt helvete. sanna blev alkoholförgiftat.

jag älskade dofterna. ljuden & speciellt bilderna.
jag kommer aldrig att inse att i natt är på riktigt med
det är precis lite så jag alltid ha vellat ha det.
ändå känns allt bara fel i dag.

godnatt.

F.

2007 2007 




RSS 2.0