dom andra.
jag vet inte vad som fick mig att göra det. kanske va det för att jag hade ingenstans att gå.
kanske va det för att jag var lika likgiltig till alla människor som bara för några dagar sen
betytt så otroligt olika. jag hade spy-kännsla i hela kroppen. hatade mig själv som jag aldrig
tidigare gjort när jag stog inför alla. väntade på en kommentar, ett ord att påverka. kanske
säger blickar mer än tusen ord. för jag är inte uppskattad av alla och jag vet det. det var för
sent för att banga, för sent för bortförklaringar. jag sa ingenting, hade ingenting att säga.
jag tog av mig mina skor, hängde upp min jacka, stängde av mobilen och satte mig. fortfarande
samma äckliga kännsla i magen, fortfarande samma hat till allt runtomkring. (jag gjorde rätt.)
kanske va det för att jag var lika likgiltig till alla människor som bara för några dagar sen
betytt så otroligt olika. jag hade spy-kännsla i hela kroppen. hatade mig själv som jag aldrig
tidigare gjort när jag stog inför alla. väntade på en kommentar, ett ord att påverka. kanske
säger blickar mer än tusen ord. för jag är inte uppskattad av alla och jag vet det. det var för
sent för att banga, för sent för bortförklaringar. jag sa ingenting, hade ingenting att säga.
jag tog av mig mina skor, hängde upp min jacka, stängde av mobilen och satte mig. fortfarande
samma äckliga kännsla i magen, fortfarande samma hat till allt runtomkring. (jag gjorde rätt.)
Kommentarer
Trackback
