LILLY BUN.

det var alla hjärtans och jag hade en kall ensamhetskänsla inom mig
trots att olle satt vid datorn någon meter härifrån och trots att
min lilla lurviga vän lekte med mina fötter. jag kanske borde skärpa
mig. eller jag borde skärpa mig tids nog och det ska jag. nu?

helgen har varit magisk, min syster är så otroligt fin i sin runda tjocka
mage och magnus är minst lika fin i sin nu något mulliga buk. jag kan
nästan bli tårögd när jag tittar på dem för de är så otroligt fina ihop.
och jag älskar tripparna till malmö och jag älskar att ha min syster i
närheten.


men så är det redan torsdag och jag har otroligt nog haft jobb hela
veckan. hela personalgruppen var sjuk och nu har jag också blivit
sjuk. toppen! inte för att dagarna har varit såvärst ansträngande men
ändå. idag är det ledigt iaf och jag ska på stan med mamma, halsa på
mormor och morfar och fika roddys med jennie. :)

jag tycker om mitt rum igen, tycker om mina väggar och mina
saker och hade det bara funnits en dörr och kanske ett fönster
så hade jag lätt kunnat spendera långvarig egentid där med det
är mysigt med olle också speciellt innan sovdax då han gärna
spelar gitarrintron som jag ska gissa låt och artist på eller när vi
bara ligger med den tunna skivan emellan oss och disskuterar
problem & panerar sommaren. jag längtar efter sommar!


och det går upp och ner och jag vet inte om det är tillbaka
i sverige som jag lider av eller (något annat), för det hjälper 
inte att säga aldrig mer och sista gången eller förlåt och det
blir annorlunda imorgon. det va visst allt mitt fel och jag
kunde inte hjälpa det men jag kan nog inte göra tillräckligt
mycket åt det. (vi kommer aldrig få veta.)
och hade jag inte haft min fina hund som trösstat liggandes
på mitt bröst så hade det nog varit annorlunda nu. för jag har
varit ensam om dagarna för folk har jobbat och det har inte 
jag men jag hade nog inte velat träffa någon annan ändå men
det var också tack vara ett telefonsamtal som jag kom tillbaka
men det var nog ett annat som tog mig ner igen och just nu vet
jag inte riktigt vad jag är för det står "singel" på min facebook
status och det känns inte riktigt som jag. men vad vet man..
det kanske är jag.


vi köpte bil igår, och ikväll åker jag och olle och mamma och
jinglan till malmö och det ska bli undebart att träffa syster och
hanna och malin och nina! framförallt underbart att lämna här!

"det är bättre att ha älskat och förlorat än att inte ha älskat alls.."

det går inte att ignorera och jag gör inte såmycket annat. jag är
tillbaka dit och jag fryser och längtar och det blåser rök på halsduken
men jag brukar ta av den och frysa ännumer för att slippa den
ihållande lukten och för att slippa den konstiga blickan och skammen
men jag tar också av mig halsduken för an annan sorts värme för
den andra huden och för att komma lite närmare ingentingalls.

jag gråter och trycker ansiktet mot kudden för att inte väcka olle och
för att inte lilla jinglan ska bli orolig och slicka bort mina tårar med
sin äckliga andedräckt. jag ångrar också men så vill jag det här för
det är ju jag som bestämmer och jag vet och du vet och såhär vill
jag inte leva vårt liv. men jag fryser mycket och speciellt om nätterna
för olle har öppet fönster och det brukade du aldrig vilja ha och jag
hittar inget bröst att värma mina händer på och inatt ska jag sova
med vantar.


jag skulle hämta min cykel idag. den som jag glömde i helgen på
andrasidan stan och fast att det var aldeles ljust ute och klockan
var över tio så gick jag fel.


jag längtar sju veckor frammåt, kanske mer...

det är så förbannat mycket massa som samlats på alla tänkbara och otänkbara
delar av min kropp, och jag har varit så förbannat dum och blind och blåögd.
jag avskyr att försöka dämpa kaos med
cigaretter och musik
men jag är gränslöst kräkfärdig av mig själv. och hur jag lyckas, för jag lyckas fan
alltid att få det till o bli såhär. jag tror jag tänker ignorera det och göra något annat.