för att slippa ta besluten.
att någon i sig själv kan vara nog
och jag jag står maktlös inför
kärleken igen. och
kommer man någonsin att lärasig
att kunna ta besvikelsen.
alltförlänge har vi hållit god min.
och vad är rätt?
att liksom ge upp fast det kanske var tänkt att
man skulle kunna...
och jag, jag kan varje
käftsmäll
pulsslag
ångest
näst intill utantill.
vi ska glömma dom nu, gå vidare, komma över.
"det var du som började
det var jag som aldrig kunde sluta."
det är slut nu. ♥
Kommentarer
Trackback
