le?

image192

frida-soft-arton-år

jag glömde tiden och tårarna rann
och jag visste att jag såg gräslig ut
men just då var jag för omtumlad för att tänka.

& jag önskar att jag aldrig skulle behöva skriva att jag hade gärna varit utan min
artonårsdag. allt är fortfarande en önskan om att få försvinna härifrån. jag kan
inte hjälpa det. jag älskar dig mamma, och jag vill följa med dig men jag känner
mest för att spy. och jag vill inte göra såhär mot mig själv. jag ska börja hålla käften
om allt jag tror är bra..

(..det tog mig en hundradels sekund
nu när jag tagit beslutet är jag lugn.
visioner i mitt huvud när du ler
jag har hittat nånting vacker vännen,
ser du vad jag ser.
jag är nästan som du.

och du är som jag när du dansar
har aldrig träffat nån som du.)

slut.

L.

jag skulle kunna byta med vilken dag som hellst. (det går aldrig.)
& i dag skulle jag hellst stänga in mig själv.
jag förtjänar mer ensamheten & jag har ont precis överallt.

man ska inte gå och längta mycket, fantisera &
överskatta något man inte vet någonting om. 

fan. 


oss.

för er som inte har sett det så är jag med i smålänningen i dag,
& för er som inte vet det så är jag sjutton år två dagar till.

trots att jag ser mig som förtillfället lycklig & utan större problem är det något som
inte är rätt alls. mina nätter har kommit tillbaka till den perioden då jag hade kudden
förnära strålningarna från datorn. jag sover ingenting och i natt tusen ord om ingenting
vilket får en att undra ved det egentligen är som är fel, och vad jag vill..

jag rotade bland mina gammla texter och sparade citat.
fastnade för en text som på riktigt var läskig att läsa.
allt stämmde så bra in på mig.
allt stämmde så bra in på dig.
det stod att det aldrig skulle handla om att jag tvivlar på
vad jag vill. men skälen vad för många, för stora, för sanna.
jag hade lika gärna kunnat skriva det nu, utan att ha läst &
med någonting det hänger ihop med. det var skrivet då utan
en riktig anledning. endast fantasi.
sånnt är lite läskigt endå.

i dag kommer att bli en sån där jobbig dag och jag kommer inte att kunna sätta
mig ner och slappna av förrens nio. kanske inte heller då. jag måste planera,
skriva listor, göra skyltar och fantisera om i morgon. iaf..
slutar skolan typ 2, köra med ingo typ 3, jobba p-hause typ 4, hem typ 9. blä!

jag ville inte jobba i kväll. det är tråkigt när tråkiga saker behöver hadla om pengar.
och jag måste tvinga mig själv att inte bjuda folk som handlar till mig i morgon.
jag kanske överskatta det hela med listan i natt blev långt över tillåtet.

c´mon.
F.

när ni ser på.

image191

det var sådär nära, sådär konstigt fel.
som det borde vara fast inte hade varit
& heller aldrig kommer att bli.

jag fick problem med orden, hade kunnat säga så mycket
mer. eller så va det bara en strävan om att försöka intala
mig själv att du aldrig kommer att kunna läsa mina tankar.


jag är trött o kan inte sova. varför ska jag sysselsätta mig med sånthär.
jag kopierade till word, jag har satt mig in ett projekt jag egentligen inte
borde ha tid med. som jag heller inte ha tid med, men som jag inte kan
va utan. ah. skit samma.
jag insåg iaf hur fruktansvärd dålig min svenska är,
hur jag stavar fel på självklarheter. & att om jag i fortsättningen
ska använda ord som trots bör det vara med ett t inte 2.

jag glömde dessutom påpeka i mitt förra inlägg att jennie
som är min flickfavorit har dålig kordination.
hennes armar och ben har växt ut alldeles för fort
på alldeles för kort tid. dvs. hon har problem med hur hon
ska förhålla sig till sina rörelser. & det uppstår lätt fel.

ha.

ursäkta, jag ska jag ska jag ska sova.

...man kommer på sen efteråt att vi hade rätt kul emellanåt.

det finns små trick som får folk att ge dig mer än du är värd.

true.

jag kom på mig själv med att försöka få (oss) att gå genvägar
för att slippa passera de högst troliga mötesplatserna.
det är bara när det gäller just det här som jag bli just såhär.
 
mina sex första timmar av dagen var mer jobbiga än vanligt.
va hade sovmorgon till tio men min klocka ringde 5 & jag steg
upp som en maskin för att få min runda avklarad. först när jag
kom hem insåg jag hur dum jag var som inte sov 2 timmar extra.
satt vid datorn, körde bil och fick panik. igen glömt bort min
sovmorgon & stressade iväg till ett tomt omklädningsrum o en
tom gympasal. jag tror jag grät en stund sen messade jag filla.
vi promenerade raskt solade och kom försent tillbaka.

jag fick iaf i dag 10 veckor försent mitt uppvärmnings programm redovisat.
jag rörde mig fånigt med bedjande blickar till filla om hjälp.
hur eva-maj kunde tycka att jag hade fantasifulla och roliga rörelse är kanske inte så
konstigt att förstå endå för jag hade aldrig kunna göra det likanadt om hon bad mig.

fysik & jag har slutat fatta någonting.
vill inte, kan inte, går inte.

fredrik kom & vi åkte till mjälen. det var rätt så underbart.
jag vill ha sommarlov NU!
vi var rätt ensama men det var rätt bra.
vi snackade om mindre komplicerade saker
& vi badade. (utan att ta kort.) 

annars börjar saker ordna upp sig rätt fint.
förutom att jag tänker inte sluta snusa
& förutom att jag suger på en otillåten pastil.

jag borde sova tidigt i kväll.
men har mindre lust med att gå och lägga mig.
måste ut en runda. uh. vart ska man?






tolka.

jag söker ro i min ensamhet
trots allt runtomkring mig är allt ensamt.

och allt gick sönder. & röken bildade imma inuti solglasögonen.
ett paket till. och allt blir nog bra (jag hjärta lugncancer lungor och lugn) 
det är inte sant, jag slängde bort den för tidigt. innan röken. innan fimpen.
och i dag har jag varit snus-fri tio timmar.

idag har varit en ganska bra dag,
och jag är rädd för att skriva eller känna det.
jag borde inte, endå blir det så.


lördag.

april. jag älskar dig.
varför är jag rädd?

us.

jag har ett konstigt sug av att ringa dig & fråga om
vi kan ta på oss rullskriskorna ihop. & sen köra en
runda och snacka om minde komplicerade saker.

jag hade nog också gjort det om jag inte visste att du inte ägde några
& att du dessutom aldrig skulle få för dig att köra med mig i knäskydd
offentligt. (tönt)

isn't it ironic, don't you think!

image185

också
också
jag vill också.

le.

image183 image184

allt blev rätt så bra rätt så fort i dag. jag vaknade och gick mina åtta kilometer
på rekord-tid. dessutom borde min mage som den senaste  tiden varit en
å-komma gått ner sig några millimeter. okey, det kanske inte syns för somliga
som inte är sådär närgångna. men jag som smörjer in den dagligen har fått
lite mindre att smörja in.
nu är jag dum, det har säkert inte hänt någonting. men jag mådde bra.

jag kom på mig själv ha saker att se fram emot.
jag hade gett mig mål jag faktiskt klarat av att påbörja försöka nå.
sen sa du hej innan jag ens vågat lyfta blicken.
om fyra dagar blir mitt hus en fest.
om fem dagar är jag arton år.
snart ska jag upp till sanna.
snart ska vi till turkiet.
snart har jag bil & ny mc.
snart ska är det sommar-lov.
snart ska jag på festival.

människor har många gånger i dag påpekat mina solbrännda armar.
jag hade planerat ett meddo besök i kväll, men avstod med slagerkungen
i tankarna. det är lite sådär fånig att gå omkring och vara brun när himmeln 
är full av tjocka moln. kanske var det för att solen kollade fram lite i dag som
jag fick den där känslan i megn.

jag har till & med lust att sätta mig med mina matteböcker.
jag tänker faktiskt lämna in mina uppgifter tills i morgon. . )

modette.

image182

jag har startat en ny sida jag önskar jag kunde bli seriös med.
mycket handlar om att våga. men jag är inte speciellt rädd att 
ses som fånig i andras ögon. (jag tänker gå ut och fota på stan.)

om du bara visste.

men jag försöker ju åtminstone
imotsats till dig.

slår ett nummer på telefonen, andas djupare
känner hur pulsen stiger
samtalet kopplas vidare
någon svarar, har jag kommit rätt?
äh. säkert, babblar vidare ställer frågor
får frågor att svara på
några minuter senare:
tack & hej, vi hörs

sommaren närmar sig!

och vet du, allt är inte svart på vitt
för ibland kan färgerna skrika:
varför vara så lika?
bryt mönstret!

obalans.

 vilken rubrik ska man välja
 när varenda en har trehundrafemtiotvå
 underrubriker med dubbelmoral
 och osäkra argument?

http://www.peaceandlove.nu/


i morgon bokar jag & sanna biljetter. med eller utan matilda. woho.

ligger och vrider mig i akut värmesaknad, ljuslängtan
solskeneri och sånt.
pulserande.

det brister i layouten
men jag har fortfarande inga blommor i fönstren
(ett felsteg i taget)

som om
om.

jag måste sova. jag vet.
bara det att
att..

det var kul i dag, eller om man bortser från onödig fakta
och tom´s ständiga påminande. jag vill inte höra. aldrig.
det räcker att det är som det är, & det är inte som jag vill
ha det. (men ytterligare vissa undantag.)
jag låssades spela en viktig roll i min utstyrsel från topp
till tå. men jag var mest orolig för att jennie skulle klanta
till allt och självklart trampade hon bort mon skydds sko
så att jag tvingades sätta ner min fot på det "radioaktiva"
golvet. idiot.

jag pratade med sanna innan. hon sitter lite i samma sitts som mig
fast på olika vis. och inte alls likadant. jag önskar att hon kommer
hem på min artonårs dag. i alle fall om jag tvingas spela slagerlåtar
och ha mer främmande folk i huset. alone.

jag hatar mitt nervösa hjärta och mina spattiga 
nerver och att jag är rädd för allt
och jag hatar när allt blir alltför konkret och
jag blir alltför uppspelt och förvirrad
mellan 17 och 18 år känns särskilt oändlig.



måndag.

Dagens låt: Hello Saferide - My best friend.                        
Dagens dusch: alldeles för tidigt.
Dagens frisyr: sne lugg.
Dagens smink: mascara, kajal, eyeliner, rough.
Dagens händelse: jag har befunnit mig 450 meter under marken.
Dagens planer: sova tidigt.
Dagens vill ha: teoriprovet avklarat.
Dagens saknad: SANNA!
Dagens tråkigaste: buss
Dagens finaste: bosse
Dagens måste: plugga svenska
Dagens dricka: kaffe
Dagens köp: nada
Dagens mat: kall pirog
Dagensns kärlek: mamma
Dagens mående: konstigt.

..

godmorgon måndag.
jag har inte kunnat sova i natt.
för mycket att tänka på. för mycket
jag ville drömma om. för mycket
jag hellst ville glömma.

bit ihop.

i dag ska vi till oscarshamn. jag är faktiskt spänd över trippen.
jag tycker om när vi åker iväg och lämnar det här i gäng. : )
jag ska vara billy.

hej.

everybody´s changing.

image181


har du några lögner kvar, med att pudra dina svar?

den där jobbiga innombords-känslan kom över mig.
jag vill bara kunna försvinna och inte tänka någonting.

jag har inte fått ett enda motargument & det är väl det som är så hemskt.
hur kan du säga att jag var modig och att det är bra?
det var långt ifrån modigt. det var bara tvunget. och jag kunde inte göra någonting åt det.
det var som han med dom tighta byxorna sa. ibland måste man släppa allt, verkligen allt
för att gå vidare. jag tror inte på det. inte alls. det skulle alltid finnas kvar. alltid störa, hur
mycket man än tror att man kommer över det.

jag hatar när ni säger att det här var det som var rätt för mig.
jag hatar när ni tror att ni har rätt. & när jag vet att ni har det.
endå är det inte så den här gången. det hänger på andra saker.



det har tagit mig 4 timmar att få iordning det på mitt rum.
mamma låg i sängen bakfull och gjorde mig sällskap.
hon va avensjuk på hur jag aldrig blir dålig av berusning.
hon trodde jag myglade. jag känner ingenting.

det var sådär som att allting var som jag önskar det var.
om man glömmer bort att sanna inte är hemma och att
allting här hemma vore som det borde.
jag berättade hur rädd jag var. jag är rädd.
men hon vet inte varför.

sanna kommer inte komma hem nästa helg heller. det är tråkigt.
och egentligen vill jag åka upp.
det blir fest på lördag & det gör mig också nervös.
vilka ska man bjuda, vilka kommer komma.
jag har redan sagt saker för högt för många gånger.
och jag har problem med att ta ansvar.

50 minuter sen jobb pizza hause. jag tänker ta med mina teori böcker
& hoppas på roliga människor.

realism.

ett hundraåttiotals poeter
kan inte ge mig någonting.


(bra sagt vem är du?)

jag vaknade utan huvudverk, ensam och jag känner mig mer sugen på att försvinna i dag.
ville inte fantisera om gårdagskvällen, eller det ville jag det kanske mer än gärna men...
det blir vad man gör det till & jag vill tro på att allting har en mening.
endå var jag faktiskt besviken, riktigt besviken. alla mina pizzahausetimmar med
nervösitets-hysteri och fjärilar hade inte spelat någon roll. (eller kanske hade det det endå.)

chefen är i helsingborg och jag tror att klockan bara var sex när
upptäckte mig själv men en öl i ena handen och en cigg i andra.
dom bad mig ta det lugnt, det är ju trotts allt jag som har hand om
kunderna. det är trotts allt jag som måse klara huvudräkningen.
dom grekiska spritflaskorna liknar inte våra i sverige. och jag ville inte vara en låpa..

förfesten parkgatan, kände mig lite fånig mellan klunkarna från att övergå till
o-nykter. & jag vet inte vad jag hade tänkt mig från början. men det va kul.
slagerkungen som har blivit en av mina personliga favoriter har sjugosju
år gammal tagit sig samman och skaffat egent hushåll.
det är där jag har planerat att min syster ska bo i framtiden. : )

teraza och sista gången jag behövde gå förbi
rädd att tvingas stanna kvar på gatan. 
det gick. om 7 dagar fyller jag 18.
med eller utan min syster.


jag vet inte vad ni tycker om det jag gör. jag känner mig ganska skylldig. 
vill inte ge en förklaring. & jag har inget att säga. vet inte hur ni ser på saker
som har med mig att göra. jag vill och jag vill inte känna såhär.
och jag vill inte veta hur allt ska bli.

jag som trodde den här helgen skulle ge mig klarheter till
att fortsätta leva som jag tänker. jag blir mer förvirrad & rädd.
jag vågar inte säga allt fullt ut i några sammanhang.
jag förstår inte end vad det är jag har skrivit i min oranga bok.
det hänger inte ihop någonstans. jag kan inte vara riktigt rätt.

all this time walking around pretending it´s over.


det var jonas som stod för berusningen. jag hade bstämmt mig för att inte.
jag har ett rum som börjat lukta mysko och man måste se efter vart man
sätter varje fotsteg. jag hade lovat mamma att fixa..när hon kom in till mig i dag
frågade hon om jag var sjuk på nått annat vis. det har aldrig varit så illa på min
syters rum någonsin och då är det riktigt illa.

jag slutade nio, blev hämtad i en BMW.
men en förliten bh (som skavde) och
håliga strumpor. min fot gör fortfarande
lika ont. jag måste hela tiden göra en
granskning för att se om den spricker
& jag tycker inte om blod by night. : )

jag älskar nog alla människorna där. eller alla människorna utan några få människor.
som jag anser inte vilja ha något gemensamt med.
jag skaffade mig en ny favorit-människa. han slutade aldrig imponera.
vi gjorde våra in-övade moves. allmänt minglade omkring  & det där med att tillåtas
säga vad man vill till vem man vill med vilken accént man vill. är inte bara lite bra.

jag saknar lite flickorna ibland. varför förstår ni er inte på det här
med att umgår och dricka med varandra utan förpliktelser?
men så finns jonas som utan större problem fungerar fint som den
feminina sidan. det finns nog ingen som du.

jag insåg 2 timmar förent att bilen som hade kunnat köra mig hem åkte vid två
och jag hade ingen lust att gå ensam genom hela ljungby med sjuk-fot, beusad och frusen.
jag började iaf, men så bytte jag gäng helt. hanmade bland människor jag
som liten drömde om att bli. såg ljungby by night i en bil klädd i heltäckningsmatta
och tärningar. det var rätt så o-likt mig. (eller kanske inte.)

& jag fick inte mina sex timmars sömn i natt.
& jag måste jobba i morgon.
& jag är skutansvärt jävligt trött på pizza hause.

And I don't care that you're older than my mother.

image180

space.

& nu känns inte alls någonting lika bra längre!
jag vill nog för mycket tror jag. 
men det är nog som Jonas sa, det är inte bara jag som skulle gjort så.
det är nog inte bara jag som gör som jag gör & man får nog känna såhär.

endå tvivlar jag på mig själv.
säger först att jag har kommit fram till en sak och att jag dessutom ska stå fast vid den.
en stund senare kan jag hata mig själv för allt jag sagt och tycka precis tvärt om, jag
tänker förmycket när jag blir ensam & jag vill verkligen inte vara ensam i kväll.
jag blir nog ensam med mitt rum.
jag stirrar in i väggar utan att hitta något speciellt viktigt svar.

jag har jobbat P-hause i kväll. det var mer dramatiskt än vanligt.
alla skrek åt varandra och det slutade med att jag stod där själv
i en tom pizzeria med en ringande telefon. jag var rätt rädd för ett
tag, visste inte om jag skulle svara visste inte vilken sida jag
skulle stå på för att slippa få stryk. jag höll mig på avstång.
chefen kom tillbaka & mina åsikter om han i ett tidigare inlägg har
förändrats en del. endå sa han saker till mig han inte borde säga,
han berättade sina planer och säger han samma saker om mig till
dom som om dom till mig vill jag inte vara kvar..

jag har tre gånger i dag påbörjat ett sms som inte borde skickas.
det är inte meningen, inte alls. det är bara en tanke, en vana.
jag berättade för mamma om allt. hon är endå den enda som förstår
rätt. utan granskande blickar utan mottsatta svar. (oftast)
det kommer alltid att sluta med att hon får rätt till sist. hur mycket man än tror att man
vet bäst själv. bara det att man inser saker lätt när det redan är försent. när man redan
gjort tillräckligt mycket för att vara för feg. 
det brukar handla om att ta risker. bryta mönstret. 
jag ville aldrig lyssna på någon med flit. 

(andra leker söt med andra.)

tystnad, tunnelavfart.

när kontakten med världen kör förbi
och allt jag hade gjort dig till vänder du emot mig
kommer du ihåg att det var jag som lärde dig allt?
ge mig tankar som förut
tankemönster som inte gick att brytas
vi är otrogna hjärtan som repareras om och om igen
och snart finns det inga plåster kvar.
men
idag bestämde jag mig för att uppleva min 18-årsdag.
nu kan ni kliva på mig, igen
.


S & F.

image179

vi ska åka! ♥

monster.

jag vaknade och grät.
trodde fortfarande på allt. det var för verkligt.
det fanns för månda detaljer som påminner
om allt som är nu. det var längesen jag vaknade
& var rädd på natten. jag har fallit tillbaka.

mornarna är desamma som alltid, en strävan om att hinna först. 
båda vet att ingen går in i det rummet som är upptaget. båda gör
ljud ifrån sig för att inga missförstånd ska ske. & jag hatar det så.

jag hade nästan glömt bort hur det var. eller jag hade förträngt allt
höll mig bort, tillät mig inte att inse. det gick rätt bra trotts mina
svackor, dom kommer alltid att komma tillbaka. igår när jag satt vid
köksbordet med mina läxböcker insåg jag hur längesen det var jag
kunde göra såhär. jag har alltid vägrat. alltid förnekat. det är så
fruktansvärt falsk. och finns det ingat slut?
det syns till och med på kroppshållningarna. vi behöver inte det här.
hur skulle det va om du insåg att du måste släppa taget...!?



..allting blir precis som man förväntar sig.

matten gick som jag trodde. gav upp med stjärnorna innan
jag ens hade försökt sätta mig in i uppgifterna. det hade inte gått.
jag hade ingen lust.

endå har vi suttit hela rasten och jag suttit hela tiden
efter skolan med hasses & fredriks teknik uppgifter.
jag gör dom, men jag fattar inte & det blir nog inte heller rätt.

uh.

apri-L jag brukar älska dig.
kanske älskar jag dig lika mycket nu.
det börjar bli grönt. människor är ute.
och det är inte längre (lika) kallt.

(april, varför ska det altid vara bättre förr?)

jag fick fruktansvärd sanna saknad i dag. varför har vi ingen fungerade telefon.
varför bor vi inte i samma stad. jag har aldrig tänkt så innan. du har ditt liv i sthlm.
jag har mitt liv kvar i ljungby & vet egentligen inte så mycket om varandras.

i kväll orkar jag inte tänka någonting.
jag ska ta med mina hasseuppgifter och lägga mig med
lars winnerbäck. men jag kommer inte kunna sova någonting.

(...)


F.

She 's gonna tell you it's the only way to be..

jag va så nära att stanna kvar. hade redan stängt av alarmet,
släkt lampan & intalat mig själv att det gör ingenting.
jag tog mig samman. jag gick ut.

jag kunde inte sova i natt heller, eller jag somnade först.
men jonas har återigen börjat med sina nattringingar.
& jag kunde inte sluta grubbla på småsaker.
kanske är det för att du vill vara där.
eller för att det inte längre finns några granskande blickar.

lusifer kom hem i går. jag hade velat ha han bervid mig.
behövde något närgånget.
mina fiskar som annars funkat som en gemenskap har
påbörjat sitt kippande efter luft. jag måste byta vatten..

jag blir sådär oförstående på mig själv.
jag frågar & sen blir det värre.
för jag får aldrig de svaren jag vill ha.
kanske ska man börja ta till sig av annat.

jag blev iaf lycklig under en liten liten stund.


...end of a lovestory.

S.

image178 simme 14. 

mina matteböcker har legat uppslagna hela dan. jag hade lovat mig själv att inte lämna huset
när jag kom hem & det gick bra rätt länge. jag trodde endå att jag tillräckligt mycket skulle
anstränga mig för att det skulle kännas mindre dåligt att gå och lägga sig i kväll. jag vill inte. 
& jag har inte pluggat nått. (men det hänger nog inte bara på att jag inte vill.)
jag tänker aldrig utsätta mig för att försöka hålla mig kvar inne utan min vilja.
jag gick ut.

det blev mörkt & det är fortfarande april.
tolv dagar tills jag är arton. & jag längtar inte längre som jag gjorde innan.


hade svårigheter med att bestämma mig för vart jag skulle gå,
vem jag skulle träffa, vem jag skulle ringa. det brukade alltid sluta
med att jag hamnade bakom disken med chefen.
vi pratade om rätt vessentliga saker. jag tycker om att lyssna på
när han förklarar saker för mig som jag själv brukar försöka komma
fram till. han berättade för mig hur han brukade spendera flera
timmar i att tänka. vi drog bloss, han erbjöd mig skåpet. jag var för
rädd för att säga ja. & innan han bad mig berätta min story sa han
själv precis det jag kännde utan att jag ens hunnit börja. det är
jobbigt när människor känner mig mer än vad man tror men jag
var mest glad att själv slapp dela med mig av mitt liv.

han fick mig att le sådär som att allt va bra.
vi diskuterade min mage, mina morgon rundor
och hur jag resonerar fel i det jag gör.
han sa ganska mycket på ganska kort tid.
& jag ville inte gå hem.
ville inte vara ensam ikväll.
vill inte gå och lägga mig.
det är mycket man inte vill.
men mycket hänger på en själv.

april. - vad vill man?

(...)

image159
trying to recall <3

vårdag i november.

jag ville inte ta bort någonting. kunde inte få mig själv att förneka, glömma, radera.
jag är för feg.
& jag trodde alltid det skulle bli/vara tvärtom.
det är konstigt hur man bildar sig en bild av hur allt ska vara.
hur man inte vill bryta mönstret. jag brukade vara tvärtom.

april. apri-L
vad har du gjort med mig.
varför står jag inte för vad jag säger.
& varför klarar jag inte av det.
varför tillåter jag mig själv att släppa taget.
varför är det ingen som stoppa mig.
varför är det ingen som säger till mig.
jag kommer aldrig berätta, kommer aldrig att förstå.
men jag vet. och jag vet att du har rätt.

det går över, det går över, det går aldrig över.


"kanske blir det som vi vill att vi kan träffas i april och vi får återse vår fjäril."


&.

och vad vet du om kärleken förrän du förgäves hatat den?

jag förstår inte vad jag håller på med. vet inte varför jag skriver,
det är väl min grej när jag inte vågar ringa till någon annan.
vad är det för fel på mig!?
 
jag vill inte skriva. jag vill inte att du läser.
 
jag är bara så fruktansvärt jävla dum i huvudet.

vi var uppe hos mormor, jag kunde inte låta bli att le mellan tårarna.
hon såg ut som en kycklig utan tänder. och hon såg så lycklig ut.
jag hoppades hela vintern att den här våren skulle bli någon annat.
jag kommer aldrig någonsin bli någon annat.


nova lee.



jag förstod aldrig hur sanna kunde gråta hela vägen hem från h-stad den där gången.
jag förstod heller aldrig hur hon kunde ligga instängd i sitt rum en hel höst den där gången.

det känns som om jag har gått i skolan fem dagar den här veckan
men det är bara måndag ännu.

jag hör på mew - comforting sounds
och jag kan bara tänka och inte göra nånting
jag utsätter mig alltid för saknad.

det är mitt eget fel.

somewhere over the rainbow.

älskade april, vart dansar du iväg?

förlåt för det är inte såhär jag är. lördagskväll och jag satt ensam i min flisfilt.
var fortfarande lika tom i huvudet efter fredagens berusning och jag ville nog
härifrån mer än vanligt. grät i smyg inne på toaletten, sminkade mig på nytt.
(om & om igen.) satte mig vid mamma, klagade över min rastlöshet. jag var 
rastlös någonting, jag klarade bara inte av hur jag tagit mina egna beslut utan
att berätta det för någon i förväg.  

jag har slutat se i färg och
i min mun finns ingen smak.

det stannade en svart bil, jag kom ut till lagan med en systemetkasse och för mycket äckligt
surt rödvin. rödvin är inte någonting jag dricker men jag ville vara med och jag ångrar mig inte.

söndag och varför är söndagar alltid så sorgliga!?
jag önskar sanna vore hemma,
jag önskar jag slapp finnas i det här just nu,
jag önskar jag stod på mig mer när det gäller mig själv.
det va inte du som påverkade mig,
det var skönt att få det bevisat.

april apri-L
som förra gången..
L-ljudet smakade bättre i mina läppar.

förlåt.

sun.

min handsvett som kommit periodvis
va värre än vanligt och jag vet fortfarande inte
om det är meningen att man ska sluta.
det behöver inte tas seriöst men jag har en stark förmåga
att ta ut lycka i förskott.

helgen har hittils varit rätt underbar. det var längesen vi satt alla runt
samma bort och svallrade om våra liv. jag är som vanligt dummast,
men det är nog lite av min grej.
nisse har fått rökhosta & jag ska sluta snusa. igen.

vi satt på min altan, planerade somaren.
hånade andra och kom fram till saker som kommer att göra vissa skillnader.
(jag vill faktiskt ha med mih henrik till rosklide. : )

vågar man hoppas på i kväll.
jag blir mest rädd.


laurens will.

jag tycker inte om när vändningarna kommer så fort. dom brukar inte vara så länge då.
uh. det är mycket jag inte har tyckt om på sista tiden. jag borde skärpa mig. men det är
svårt.

jag har fått sådär sjuklig ångest över veckans komande prov.
jag har pluggat, jag har tagit mig tid till ansträngning. men jag
fattar ingenting och det får inte gå dåligt. igen. i morgon tänker
jag iaf ta matilda till hjälp. det borde funka. eller är det lika illa som jag?

snart åker jag, jag har planerat att spendera min
helg i lagan av alla ställen. det var längesen & jag
ser fram emot att dra bloss med emelie, träffa alla
feminina människor & rulla i gräset med jonte.
(han är ingen inplanderat, bara en önsketanke.)
vi ska grilla och jag har köpt två par nya skor i dag.
jag tänker ha dom röda i kväll.

det är sjutton dagar kvar till frida-soft-arton år.
så borde man kanske inte skriva iomed resultatet
av min sjuttonårsdag. men endå.

mest skulle jag just nu behöva en bil som kör mig för jag vet inte riktigt hur vi ska komma dit.

(be quiet.)

Det kallas tvivel, det där som stör, det kallas för en klump i magen & ett konstigt humör.
& jag ser hur du tänker på nåt -hur du längtar dig bort...
En obehaglig distans, en konstig känsla nånstans - det känns tomt - eller hur?

det jag gör, gör andra bättre.

jag fick inte sommarjobbet på fotohuset, det är tråkigt sammtidigt som jag blev
rätt lättad över det hela. jag ville, men ville också verkligen inte. jag har längtat
för mycket efter sommarlovet för att boka upp mig på jobb varenda jävla vecka.
självklart lite panik-ångest över att inte hitta något,
jag tänker under alla omständigheter vägra stå på
Janssons Bl & inte heller på P-Hause.
mam tror fortfarande att jag kan vara lugn och att
dom behöver mig hos mupparna. men jag blir mer
skeptisk till det hela. (vi borde åkt till norge.)

jag var uppe tidigt i dag, gick min ny rutinerade runda. utan mp.3 dessutom.
jag har kommit på att jag tänkler inte sammtidigt som jag får in musiken så
tätt intill örat. jag behövde vara utan. gick förbi lägenheten där vinflaskan
fortfarande står kvar i köksfönstret intill den vita avlånga lampan. det syns
ingen skillnad, inte ens de små detaljerna ändrar plats eller mönster.
kommer det bli jag som få påverka. kan man se fram emot saker på ett annat vis 
eller är det redan försent för mig?
har jag redan fått mina chanser?
och tog du det jag sa som jag vill inte?

jag ville visst.

jag har kört med ingo, vi börjar trivas riktigt bra ihop. han tog mig på låret
bortförklarade det med ett "hästabett" eller va det bara jag som fick en hallusination?
vi körde i skogen, samma bana som min första mc kuggning och jag kunde allt
som då varit fel. han va imponerad tills jag erkännde hur det låg till. han sa nått om att
jag inte det minska behövde skämmas inför honom. sen körde vi tillbaka.
jag har jobbat janssons och jag är fruktansvärt tje på hur dom behandlar mig.
varför ska jag behöva stå ensam nere i källaren och göra skitjobbet när jag är
minst lika duktig som tjejen med anorexia? oh!

jag som trodde mig kunna hasse-uppgifterna fattar ingenting.
jag måste, jag ska.
hej.

är du lycklig nu?

jag hade aldrig velat vara kvar ensam i huset när ni åkte, det räckte med
att jag fick kräk-känslor vid frukostbordet & jag har fått mer och mer
svårt för att bita ihop. de kommande veckorna skrämmer mig, jag vill
alltid vara nära dig men jag vågar inte säga någonting om hur jag känner.
jag vägrar höra dig säga : vad va det jag sa!
det är jag som gör dom största felen endå..
och jag vet att jag borde stå på mig om det är sant.

sanna har åkt och jag sitter ensam på fjällgatan i väntan på att gå.
det va S. som kallade det för fjällgatan, inte jag.
home is where your heart is.
jag fick endå rysningar i ryggraden. det kommer aldrig att spela någon roll.

jag sov sådär ingenting i natt, försökte komma undifund med saker att se
fram emot, mål att nå & allt sånntdär som altid förut va en strävan och dag-
fantasier. jag kom på saker jag önskar jag hade gjort tidigare.
& jag fortsatte med mina meningslösa fåniga listor.

jag vågar helt enkelt inte tro på dig.
men jag avundas allt.

for you.

bara för att jag har varit mer negativ än vanligt
och inte haft lust att delta i några diskussioner
eller ens öppna munnen för att säga något som
skulle kunna ge tillstymelse att tryckas ner fick
jag i två minuter uppleva (puls=över normal.)
innan besvikelsen och o-tillräckligheten visade
att ni har fel och jag hade faktiskt rätt.


jag blir mer och mer osäker på att det jag så mycket försöker intala mig själv
och försvarar mig med när det är som värst inte betyder någonting. att det bara
skulle vara ännu ett sätt att gömma/glömma.

jag vill inte att sanna ska åka i morgon.
& jag har dåligt samvete för att jag har
varit som jag varit. bara det att jag ville
aldrig att någonting skulle kunna bli
annorlunda. & saker förändras, jag  vill
inte. därför är det kanske bäst att låta bli.
eller att sluta tänka emot. vad vill man?

oh!

image176

soltorkad avundsjuka sprider sig

måndag. jag tänker aldrig fortsätta leva som gårdagen.

endå sitte jag här själv och har ångest för
att jag inte åker hem. jag vill ju inte åka hem.
jag vill inte försvara mig till alla fel du påstår
mig ha genom dina ögon. och varför ska jag
sitta där tyst och påminnas.

iaf. jag vill inte vara någon.
jag tänker på dig, och då.

det ska inte ens bli skönt att ha lov en vecka.
trotts att jag har tappat allt som har med mina
framtida studier att göra så är det där jag trivs
bäst. & det var uppenbarligen inte va det minsta
på väg till någotannat (som jag trodde.)

det är grått ute i dag-igen.
man kan ju inte bli annat än less.
jag borde hitta något som förändrar
hur man uppför sig. -tankesätt
jag tänker sluta anstränga mig det minsta.
för inget är logiskt.
för att ingenting är magiskt.
och det är så tragiskt.


jag tänker aldrig mer visa eller berätta när det känns som att
det är så här jag vill va. det kommer komma vändningr tvärt
emot och just nu önskar jag mäst att  någon kunde ta beslut.
jag vill inte vänta och se, jag vill inte ge det en chans..

jag vill inte gå hem i dag..

VARFÖR FANNS JAG FÖRUT!?
jävligt skit, vadför skulle jag förstöra allt.
alltid!
varför skulle jag förstöra mig själv?
jag var det nästan. nu är det försent.

ordspråket:"det ordnar sig till slut."
när är slutet, lever vi i en film?
världen är påverkad av fantasier.

F. -felsteg.

Yesterday don't matter 'cause it's gone.

rubrik - att bygga en dröm på.

passar alltid lika bra in på en söndag med utgång lördag.
inte för att jag skulle leva upp till meningen men man blir
endå på nått vis lättad och låter sig tro på innerhållet. jag iaf.

det var kul ute i går, jag var inte för full och jag var inte för dum.
det brukar bli en bra kombination men jag ville ha haft sanna 
med mig. jag hade velat ha någon att ty mig till, men jag klarade
mig rätt fint på egenhand. det är nog på egenhand det funkar 
bäst för jag inser att jag är riktigt dålig på inkludera andra i det
jag bestämmer mig för att göra. eller det är inte det att jag inte
gärna gör det bara det att jag tänker göra det i vilket fall.
fredrik var jag heller inte närgången med på länge, hans blickar
visade opasslighet och jag va inte sugen på diskussion.
hellst hade jag velat ha han med på golvet. men jag älskar dig
endå. ( & jag  önskar dina nadertag. igen.)

jag ser inte lätt på saker som ni tror, jag tar inte lätt på sånnt som fördärvar mig
eller ger mig skuldkännslor. men jag kan inte berätta varför det blir utsidan eller
varför andra saker gör mycket större intryck. (som de kanske inte borde.)

..i mina ögon är han bara
äcklig, äcklig, äcklig.
(hans tänder går som en brygga.)





på tisdag åker sanna. och jag får svettningar innombords av att hon lämnar mig igen.
som i dag, jag har slutat engagera mig till försvar. jag vet vad du tycker och trotts att
du säger att du inte ska påverka mig någonting och med falska ögon säger till mig att
göra det som känns bäst för mig så komme rjag aldrig att klara av det. frågan är bara
hur länge man vågar trottsa, hur länge man vågar stå på sig. jag vill inte att du ska ha
rätt. men jag ser det (ni) säger och jag blir inte som jag brukar.

dessutom har jag i andra sammanhang gått ner mig totalt.
tappat allt och jag har inte orkar bry mig om det. varför ska
det vara så lätt att förlora så mycket på så kort tid när det tar
så fruktansvärt lång tid att bygga upp det.!?

jag mår inte bra idag. trotts allt.

fredag.

pizza hause i går var mer händelserikt än vanligt.
jag var även mer omottiverad än vanligt och ulla
hade lovat mig ledigt men ändrade sig två timmar innan
jobbtid. jag fick påskpresenter och skämmdes över att
jag inte själv varit påhittig och haft tid. chefen är i grekland
och vi drack alkohol rökte och lekte med allt va hittade.
jag fick åka i bilden, och han lovade att jag får låna den
när jag vill. jag tänker låna den mycket. vi va nära att ge
upp hoppet men så började människor komma. jag
förstår inte varför vi skulle börja dricka, jag kännde mig
fånig och ville hem. jonas kom, (vilket va bra.) jag satt
ensam och tycker inte om att försvara mig på egen hand.
jag försökte att inte behöva försvara mig och jag vet att ni
tycker jag gör fel..

J.R

image175
i dag har jag varit på anställnings intervju. det känndes faktiskt
bra, jag tror att jag kommer få det. men bara för att jag tror det
komme rjag säkert inte att få det. jag ställer mig neutral till frågan.
får jag det är det skit kul, men får jag det inte blir jag skit glad.
jag har faktiskt ett sommarlov att skapa. det skulle bli problem.
i kväll är det fest hemma, det var längesen. för längesen. sånnt
här brukar aldrig existera i våra tillfälligheter. det kanske gå fel.
det kanske är på väg till en förbättring.
jag är glad bara jag får va med min fredrik. : )

lilly-bun.



image172 nu slipper jag iaf gå med dåligt samvete en vecka för att
råka ta dö på något jag påstår mig älska. mina fiskar är
faktiskt lite de jag för tillfället kan ty mig till mest,
dom lyssnar alltid med förståelse och Lilly påminner
ganska så mycket om mig själv. jag ville alltid vara lilly.
hellstville jag heta bun i efternamn och vara precis
lika vacker som hon var på tv. jag ville säga allt hon
sa men jag visste redan då att det aldrig skulle
vara rimligt. min fisk är inte heller som lilly-bun.
och honfick inte ens välja sin prins jälv.

istället har jag framkallat magsmärtor och utan att ha den
minsta anledningen till magont bett om fem alverdon för
att kunna klaga över hur dåligt alverdon hjälper mot magsmärtor & få tillåtelse att gå hem. jag vet att männiksor ofta har svårt  att tro mig, men ibland har inte ens dom tillåtelse till att neka. : )

"till slut fick jag ont i ögonen.."

En gång lurade han mig att hans dusch låg under diskbänken.
Han stängde luckan och jag satt där inne naken brevid  en kompost.
Han skrattade utanför på ett underligt sätt men jag förstod inte varför.
Det luktade äckligt och var ovanligt trångt för att vara en dusch, tänkte jag.
Jag hade en tvål i ena handen och ett kex i den andra. Han sa att han
satte på vattnet och jag kände det rinna ner på min rygg. Jag tvålade
in mig och tänkte på hur bra vi två har det tillsammans. Det var min
första riktigt förälskelse och va hade varit ihop i två veckor.
Han stod naken och bredde mackor i köket. Han hade rött hår och
var vacker men lite äldra och tjockare än jag. Det var första gången
för mig så jag lät han styra. Det var spännande. Han gjorde saker
jag inte visste man kunde göra. Vi lekte en lek. Jag uppfatade faktiskt
aldrig vad leken gick ut på. Jag tuggade på kexet och kunde höra hur
det rörde sig ovanpå diskbänken. Vattnet var ljummer och jag förstod
nog att det var han som kissade i vasken.

Det var förstt långt senare jag förstod att han hade lurat mig.
Att han egentligen hade en annan dusch..

san.

image162

mun utan sår eller har jag fel igen?

"bara ett fån gör så mot sig själv."

jag blir trött på mig själv, jag måste lära mig sluta spekulera i sånnt
jag verkligen inte borde spekulera i. jag gillar inte den bild ni har fått
av oss genom allt jag säger. jag vill inte (som jennie) påstå att jag ljuger,
klart jag gör men inte för människor som vet vilken sida jag står på.
bara det att vissa saker säger inte ens jag, och andra saker får jag
fram på tydligen helt fel vis. jag kanske borde vända på det någongång,
det gör jag också men det är tydligen redan skapat en bild av hur
det ska vara. och så är det verkligen inte..


det förlöjligas, förvrids, förstoras, förminskas
till och med jag facineras av mig själv, när det
endå faktiskt i de flesta fall ligger något i det.
undantag; personligt möte hemma hos henrik.
jag behöver mest råd och backupp men det
finns ingen jag vågar fråga. jag säger inte allt
till alla, inte ens lite. bara det att man skapar sig
ofta en identitet, sen står man fast vid den.
jag gör likadant, men jag tror inte man skulle bli
speciellt förvånad om jag gör min precis tvärtom.
så vill jag inte ha det!


jag pratade mycket med mamma i dag, det är fortfarande så jag kan bli sådär
fånigt liten och villja säga allt jag är med om, allt jag tänker, allt jag upplever.
det är endå nått som är fel och jag vet inte om det är mig det beror på. jag tolkar
för lätt på människors hålningar och huduttryck. men det sas saker som gjorde
mig betydligt rakare och brunare än vad jag var innan. & jag ville säga så mycket
mer med du satt ner och jag bländades av solen. jag önskar ibland att du kunde
vara lite mer på min sida men så vet jag också att du alltid har rätt till sist.
 jag vågar inte fråga, jag vågar inte uttala mig det minst för att få mig till något annat.



jag kom hem från fredrik nyss, jag ville inte gå hem.
jag vågade inte heller stanna kvar och jag har ingen
lust att sova ensam i mitt (förtillfället) äckliga rum
i natt. jag vet inte om det är det att jag är så trött att jag
blev pigg eller om jag helt enkelt kan ta min powerwalk
i kväll för att slippa gå upp tidigt i morgon. mest borde
jag städa hos mina fiskar för det gör ont  i mig av att
behöva ligga och höra på hur de hjälplöst kippar efter
luft uppe vid ytan i hopp om att klara ännu en natt.

jag har lovat mig själv att städa hos dom i morgon innan jag går till
skolan och dör någon i natt komme rjag aldrig att förlåta mig själv.

och man har rätt att vara
rädd över att bli förälskad.
när du är förälskad är du sårbar.
du är maktlös mot dessa kännslor.

monday.

jag har varit rätt dålig på det här sista tiden..
kanske för att saker tar större plats och jag har helt
enkelt inte den tiden längre. possitivt men endå negativt
jag bruka behöva några timmar för mig själv för att ta mig
samman, och tänka på hur det skulle kunna bli om man
gjorde på ett annat sätt.

sanna kommer hem i morgon och jag vet inte
hur reaktionerna riktigt kommer att bli. (från min sida)
jag saknar henne hemma men man skaffar sig
motsidor för att glömma. jag vill aldrig glömma.
och jag hatar att det känns som att vi kommit så
långt ifrån varandra fast vi ändå är så nära.
jag försöker.
jag försöker.
men jag vet inte längre någonting om din vardag.
inte som jag vill veta, som jag vill va med att uppleva.
hoppas veckan blir en ändring.
jag ska inte vara dum någonting.

helgen gick för fort, jag tycker inte om när den är slut och det känns
som den precis har börjat. det var som det var sommar fast det bara
var maj. och det var rätt underbart. halmstad, havet, solen och jag var
med fredrik. ♥







RSS 2.0