LILLY BUN.

mina matteböcker har legat uppslagna hela dan. jag hade lovat mig själv att inte lämna huset
när jag kom hem & det gick bra rätt länge. jag trodde endå att jag tillräckligt mycket skulle
anstränga mig för att det skulle kännas mindre dåligt att gå och lägga sig i kväll. jag vill inte. 
& jag har inte pluggat nått. (men det hänger nog inte bara på att jag inte vill.)
jag tänker aldrig utsätta mig för att försöka hålla mig kvar inne utan min vilja.
jag gick ut.

det blev mörkt & det är fortfarande april.
tolv dagar tills jag är arton. & jag längtar inte längre som jag gjorde innan.


hade svårigheter med att bestämma mig för vart jag skulle gå,
vem jag skulle träffa, vem jag skulle ringa. det brukade alltid sluta
med att jag hamnade bakom disken med chefen.
vi pratade om rätt vessentliga saker. jag tycker om att lyssna på
när han förklarar saker för mig som jag själv brukar försöka komma
fram till. han berättade för mig hur han brukade spendera flera
timmar i att tänka. vi drog bloss, han erbjöd mig skåpet. jag var för
rädd för att säga ja. & innan han bad mig berätta min story sa han
själv precis det jag kännde utan att jag ens hunnit börja. det är
jobbigt när människor känner mig mer än vad man tror men jag
var mest glad att själv slapp dela med mig av mitt liv.

han fick mig att le sådär som att allt va bra.
vi diskuterade min mage, mina morgon rundor
och hur jag resonerar fel i det jag gör.
han sa ganska mycket på ganska kort tid.
& jag ville inte gå hem.
ville inte vara ensam ikväll.
vill inte gå och lägga mig.
det är mycket man inte vill.
men mycket hänger på en själv.

april. - vad vill man?