LILLY BUN.

har du några lögner kvar, med att pudra dina svar?

den där jobbiga innombords-känslan kom över mig.
jag vill bara kunna försvinna och inte tänka någonting.

jag har inte fått ett enda motargument & det är väl det som är så hemskt.
hur kan du säga att jag var modig och att det är bra?
det var långt ifrån modigt. det var bara tvunget. och jag kunde inte göra någonting åt det.
det var som han med dom tighta byxorna sa. ibland måste man släppa allt, verkligen allt
för att gå vidare. jag tror inte på det. inte alls. det skulle alltid finnas kvar. alltid störa, hur
mycket man än tror att man kommer över det.

jag hatar när ni säger att det här var det som var rätt för mig.
jag hatar när ni tror att ni har rätt. & när jag vet att ni har det.
endå är det inte så den här gången. det hänger på andra saker.

---

det har tagit mig 4 timmar att få iordning det på mitt rum.
mamma låg i sängen bakfull och gjorde mig sällskap.
hon va avensjuk på hur jag aldrig blir dålig av berusning.
hon trodde jag myglade. jag känner ingenting.

det var sådär som att allting var som jag önskar det var.
om man glömmer bort att sanna inte är hemma och att
allting här hemma vore som det borde.
jag berättade hur rädd jag var. jag är rädd.
men hon vet inte varför.

sanna kommer inte komma hem nästa helg heller. det är tråkigt.
och egentligen vill jag åka upp.
det blir fest på lördag & det gör mig också nervös.
vilka ska man bjuda, vilka kommer komma.
jag har redan sagt saker för högt för många gånger.
och jag har problem med att ta ansvar.

50 minuter sen jobb pizza hause. jag tänker ta med mina teori böcker
& hoppas på roliga människor.