LILLY BUN.

bara för att jag har varit mer negativ än vanligt
och inte haft lust att delta i några diskussioner
eller ens öppna munnen för att säga något som
skulle kunna ge tillstymelse att tryckas ner fick
jag i två minuter uppleva (puls=över normal.)
innan besvikelsen och o-tillräckligheten visade
att ni har fel och jag hade faktiskt rätt.


jag blir mer och mer osäker på att det jag så mycket försöker intala mig själv
och försvarar mig med när det är som värst inte betyder någonting. att det bara
skulle vara ännu ett sätt att gömma/glömma.

jag vill inte att sanna ska åka i morgon.
& jag har dåligt samvete för att jag har
varit som jag varit. bara det att jag ville
aldrig att någonting skulle kunna bli
annorlunda. & saker förändras, jag  vill
inte. därför är det kanske bäst att låta bli.
eller att sluta tänka emot. vad vill man?