LILLY BUN.

ett hundraåttiotals poeter
kan inte ge mig någonting.

(bra sagt vem är du?)

jag vaknade utan huvudverk, ensam och jag känner mig mer sugen på att försvinna i dag.
ville inte fantisera om gårdagskvällen, eller det ville jag det kanske mer än gärna men...
det blir vad man gör det till & jag vill tro på att allting har en mening.
endå var jag faktiskt besviken, riktigt besviken. alla mina pizzahausetimmar med
nervösitets-hysteri och fjärilar hade inte spelat någon roll. (eller kanske hade det det endå.)

chefen är i helsingborg och jag tror att klockan bara var sex när
upptäckte mig själv men en öl i ena handen och en cigg i andra.
dom bad mig ta det lugnt, det är ju trotts allt jag som har hand om
kunderna. det är trotts allt jag som måse klara huvudräkningen.
dom grekiska spritflaskorna liknar inte våra i sverige. och jag ville inte vara en låpa..

förfesten parkgatan, kände mig lite fånig mellan klunkarna från att övergå till
o-nykter. & jag vet inte vad jag hade tänkt mig från början. men det va kul.
slagerkungen som har blivit en av mina personliga favoriter har sjugosju
år gammal tagit sig samman och skaffat egent hushåll.
det är där jag har planerat att min syster ska bo i framtiden. : )

teraza och sista gången jag behövde gå förbi
rädd att tvingas stanna kvar på gatan. 
det gick. om 7 dagar fyller jag 18.
med eller utan min syster.

---

jag vet inte vad ni tycker om det jag gör. jag känner mig ganska skylldig. 
vill inte ge en förklaring. & jag har inget att säga. vet inte hur ni ser på saker
som har med mig att göra. jag vill och jag vill inte känna såhär.
och jag vill inte veta hur allt ska bli.

jag som trodde den här helgen skulle ge mig klarheter till
att fortsätta leva som jag tänker. jag blir mer förvirrad & rädd.
jag vågar inte säga allt fullt ut i några sammanhang.
jag förstår inte end vad det är jag har skrivit i min oranga bok.
det hänger inte ihop någonstans. jag kan inte vara riktigt rätt.