frida-soft-arton-år

jag glömde tiden och tårarna rann
och jag visste att jag såg gräslig ut
men just då var jag för omtumlad för att tänka.

& jag önskar att jag aldrig skulle behöva skriva att jag hade gärna varit utan min
artonårsdag. allt är fortfarande en önskan om att få försvinna härifrån. jag kan
inte hjälpa det. jag älskar dig mamma, och jag vill följa med dig men jag känner
mest för att spy. och jag vill inte göra såhär mot mig själv. jag ska börja hålla käften
om allt jag tror är bra..

(..det tog mig en hundradels sekund
nu när jag tagit beslutet är jag lugn.
visioner i mitt huvud när du ler
jag har hittat nånting vacker vännen,
ser du vad jag ser.
jag är nästan som du.

och du är som jag när du dansar
har aldrig träffat nån som du.)

slut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0