till slut jag fick ont i ögonen.
En gång i Stockholm när jag träffade Glenn Miller på busstationen
sa jag en sak som inte var riktigt sann. Eller en lögn kan man väl
saga. Jag sa att jag var jävligt duktig på gitarr.
Att jag gärna skulle vilja provspela i hans band. Jag visste ju att
dom riktig stjärnorna spelade i hans band då.
Vi pratade på bussen och jag sa att jag praktiskt taget var född i en gitarr.
Att jag både saknade mor och far och att den enda uppfostran jag fått kom
från en gitarr. Glenn bara nickade och verkade förstående.
Jag fortsatte och berättade att under dom första femton åran av mitt liv
bodde jag i en gitarr. Glenn tog upp en kan och kammade till sin
nästan självlysande frisyr och log på det där sättet som Glenn ler,
det där Glenn Miller leendet. Jag förklarade hur det såg ut innuti en gitarr.
Hur min uppväxt hade varit. Hur hård en gitarruppfostran verkligen är.
Ett hårt liv, så uttryckte jag mig. Om och om igen sa jag det.
Jag har levt ett hårt liv. Glenn tog av sig sina solglasögon,
tog upp en trasa ur fickan, putsade glasen, satte på sig sina solglasögon,
la trasan i fickan, strök med kammen genom håret och tittade bort en stund.
Sen tittade han på mig och sa:
-Jaså.
Han reste sig upp och gick iväg med sin otroliga gångstil..
sa jag en sak som inte var riktigt sann. Eller en lögn kan man väl
saga. Jag sa att jag var jävligt duktig på gitarr.
Att jag gärna skulle vilja provspela i hans band. Jag visste ju att
dom riktig stjärnorna spelade i hans band då.
Vi pratade på bussen och jag sa att jag praktiskt taget var född i en gitarr.
Att jag både saknade mor och far och att den enda uppfostran jag fått kom
från en gitarr. Glenn bara nickade och verkade förstående.
Jag fortsatte och berättade att under dom första femton åran av mitt liv
bodde jag i en gitarr. Glenn tog upp en kan och kammade till sin
nästan självlysande frisyr och log på det där sättet som Glenn ler,
det där Glenn Miller leendet. Jag förklarade hur det såg ut innuti en gitarr.
Hur min uppväxt hade varit. Hur hård en gitarruppfostran verkligen är.
Ett hårt liv, så uttryckte jag mig. Om och om igen sa jag det.
Jag har levt ett hårt liv. Glenn tog av sig sina solglasögon,
tog upp en trasa ur fickan, putsade glasen, satte på sig sina solglasögon,
la trasan i fickan, strök med kammen genom håret och tittade bort en stund.
Sen tittade han på mig och sa:
-Jaså.
Han reste sig upp och gick iväg med sin otroliga gångstil..
Kommentarer
Trackback
