LILLY BUN.

jag mår illa och jag saknar en viss person så det gör ont i mig.
varför är det jag som ska anpassas. jag är rätt rädd för det, bara för
att jag tror jag skulle fått mig själv att göra det, för dig. men jag skulle
aldrig själv vilja sjukna så lågt, inte nu iaf. det finns för mycket anti-mig redan.

jag hade önskat att slippa sitt själv i går, jag bad till emelie om gemenskap,
vin & ciggaretter. ensam i mitt rum en lördagskväll är någon jag inte klara av.
och jag hade kunnat gråta åt att alla redan hade tråkiga saker inplanerade
& ingen mottivation till alkohol. jag slutade vid nio, bad om att få övertid till tio.
hemma halv tio. jag hatar det! jag hatar det! jag hatar det! jag gjorde te, tände
ljus och somnade till coldplay. kan det låta mer depprimerade? knappst.
inte för mig aif..

söndag och jag hatar söndagar. jag borde få mina tre arbeten färdiga.
jag tänker inte ens påbörja något av dom. totalt omottiverad till att alls
stiga upp i morgon och behöva vara seriös.

---

pizza-hause i går och det kändes precis som 6 månader tillbaka.
stressen kombinerat med hårda ord och ständigt ett påtvingat leende
på läpparna. jag trivs lite i det endå. jobbigt var att kassa-apparaten
var sönder och ALLT fick räknas i huvudet. & huvudräkning
är inte min starka sida. alltså runt sju när rummet fylldes av
människor var det mer eller mindre kaos. jag är rätt fin på att hantera
stressiga situationer. och trotts grekers extrema temperament va de
rätt vänliga. kanske hänger de ihop med personalbristen.
jag ska iaf få en kurs i pizza bakning. : )

det blåser ute, jag ska gå ut och leka att jag flyger.

F.