no one else.
såret under läppen skrämmer en aning. en gång herpes alltid herpas..!?
det skulle kunna vara en finne, sen skulle det oxå kunna vara en skada.
jag har trotts allt inte varit opasslig på länge & jag är faktiskt en rätt passlig flicka..
jag har ont i hela kroppen, det finns nog inte en enda muskel på som
inte den senaste dagen klagat på hur jävla otränad jag har varit (är).
mest längtar jag 2 månader frammåt. undrar om min kondition inte
har höjts några snäpp då.
det känndes ju inte bättre av att vi gjorde akrobatiska övningar på gympan.
vad tror dom att vi är egentligen, dessutom kom jag i samma grupp med
den jag gärna inte skulle vilja vara närgången med. jag gjorde mitt bästa för
att inte få närkontakt. endå är han en såndär man inte kan låta bli att le åt.
det är tråkigt när människor man vistas med skaffa pojkvänner,
dom förändras en aning, för dom försvinner lite och helt plötsligt
finns det ingen tid för umgänge och skitsnack.
okey, så är det inte.. än. men jag va sugen på att berusa oss tillsammans i helgen!
jag hade hoppats lite på att den här helgen skulle bli anledning till insiativ som
nu troligtvis inte kommer att få chans att berättas. kanske va det meningen.. kanske är det lika bra..
jag förstår mig inte riktig på det hela, plötsligt var allt magiskt &
nu känner jag ingenting. det hjälper inte ens att det snart är helg.
allt fortsätter i samma takt.
långsamt.
långsamt.
jag slutade interssera mig i att tänka på hur kag kunde få det.
och sen slutade allt bara spela någon roll. & nu vet jag inte..
& bara för att jag sa att det skulle knappast kunna bli värre än så här, så blev
det tusen gånge värre. & när man sen måste välja en sida så blir jag lika med noll.
jag har lite kommit in i det där konstiga stadiet igen. ingenting är någonting.
& jag orkar inte komma fram till slutsatser.
men om jag fick önska mig en enda sak just nu skulle jag tagit din plats
och sluppit se allt såhär.
förmågan att tänka om nätterna försvann.
endå har jag inte kommit på hur man ska
bära sig åt.
F.
