jag kan inte hjälpa det.

dina ögon är tårfyllda, jag har länge bevakat dig,
du som är inpaketerad i luftbubblor, du vill ut. 
har dina gränser uppnåtts?

jag skulle hålla din hand om du hoppar,
vågat du? (jag vågar)
men frågan var: vågar du ta steget ut?  

(man springer snabbare när man är rädd.
man glömmer världsproblemen och sina sjuka hälar och tänker endast på faran.
blinkande rödljus borde finnas överallt. det var för mycket action för en kväll.)

jag gjorde bort mig.. igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0