& hur ska jag gå hem när allt är såhär?
man vet mycket lite om hur det känns när det verkligen handlar om på riktigt,
man tar vardagen förgivet. klagar över små saker, ser fel i allt. som om jag skulle
vara mindre lycklig bara för att jag inte fick min plats brevid Tony.
jag skriver jävla massa skit, jag vet & förlåt. eller nått.
men det är kanske såhär jag är då. (det är endå inte på riktigt.)
& jag begär verkligen inte att någon ska ta mig på riktigt.
varför alla dessa jävla moral-krav.
varför alla svagheter & rädslor.
vi har redan blivit det vi är i andras ögon, jag tänker inte ens försvara mig.
..du skulle inte tycka om mig endå.
& sluta läs mina bloggar!
jag flyttade min kudde 4 meter från normal kuddplats
jag somnade och drömmde om hur vi misslyckades.
kanske va det för att jag hade ny possition, kanske var
det för att jag grät och erkännde mina felsteg.
jag ville inte att det här skulle misslyckas sådär. jag
vaknade och trodde på varenda handling. jag skulle
kunna ha tagit sönder nått då. jag tog mig samman,
konstaterade att det var faktiskt en dröm, att jag har faktiskt
sovit. men bara för att jag har betsämmt att jag vill det
här kommer det aldrig att bli så. och det bara är så.
Kommentarer
Trackback
