stockholmia.

man vet inte mycket om vad saker betyder för en förrens man håller på att mista det.
det är nog därför det är lika svårt att hantera liknande situationer. om och om igen..
det går vidare, inte för att någonting någonsin kommer att bli som de här dagarna.
inte för att jag kommer att få se dina ögon som dom varit de här dagarna, men jag kan
inte göra någonting åt det. skulle det göra någon skillnad om jag sa att allting kommer
bli bra? skulle det göra någon skillnad om jag lovade att snart, snart sker en ändring?
det kommer aldrig att göra någon skillnad. och vi måste lära oss att leva på de få dagar
av lycka. jag kommer aldrig att kunna göra det & jag har aldrig förstått hur du bär dig åt.
men jag har insett att det går trotts allt vidare...

i morgon åker jag till stockholm och jag kommer inte sakna någonting här hemma.
eller skulle kanske vara mamma. jag är rädd för i morgon. jag kommer inte kunna
behärska mig om du får tårar i ögonen, och bara för att det är det här jag har längtat
efter så länge så vill jag inte brista. fan fan fan fan fan fan. VARFÖR HAR VI DET SÅHÄR!

F.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0