royal pain

återkommande oframkallade
ovälkomnade strypande
känslomässighet

det blåser någon fruktansvärt ute. jag hittade en cykel.
men den var herrmodell och riktigt stor, sen va sadlen
3 dm ovanför styret. det där har jag aldrig förstått mig
på. men det gick att cykla iaf. och jag slapp gå i mörkret.

vissa saker rår man bara inte för. kanske är det bra.
kanske borde jag inse hur små saker inte behöver
bli stora. eller ska man kanske bara sluta förneka?

jag har vänt mig mot allt, jag låtsas inte förstår. jag förstår varenda handlign. varenda uttryck.
jag tror att du förstorar allt för att ge mig lite av det tunga. - tack. jag har faktiskt så det räcker.
jag måste liksom sträva bort från det. inte ens tänken accepteras att må dåligt för. jag går emot
mina principer tillräckligt mycket endå. du försöker få mig att förstå. & vad skulle jag kunna ge
för svar? förlåt? det finns faktiskt inte & det går faktiskt inte & jag tänker faktiskt aldrig..

bara för att jonte är en tönt som inte våga hämnas!

ska man lyssna på emelie,emelie,filla,jennie,mamma
eller ska man lyssna på sanna, eller ska man helt enkelt
göra som jag skulle gjort!

F.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0