(...)

för det första så har det här varit den värsta dagen i mitt liv.
för det andra så kommer jag inte att sluta tycka såhär bara
för att du kommer med konstiga ideér.
för det tredje så borde jag sluta med mina bloggar.

konstigt är att jag redan när jag vaknade hade tårar i ögonen
och jag vaknade en en gång upp av åminne -saknad.
tur är att jag satt längst bak i klassrummet
och trotts att jag inte riktigt hade läst igenom en enda matteuppgift på provet och tid kvar = 40 minuter så
hade jag redan bestämmt mig. jag måste ut. det var nog helt fel ord vid helt fel tillfälle, för jag kunde inte hålla tillbaka någonting. och jag hatar att gå emot min egen vilja.

& vårdag i november har nog aldrig passat in så bra som nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0