LILLY BUN.

oh, jag tror att just nu hatar jag honom mer än någonsin.
& jag har ju inte precis stigit upp en timma tidigare för att
behöva hålla mig undan för dig. vad fan har jag gjort egentligen!?

det är helt jävla patetiskt, och jag fattar inte hur man egentligen själv en gång ska bli.
igårkväll och jag höll mig tätt intill väggrna, för att inte snubbla på trappstegen, för att
inte bli sedd av åskådarna. och jag var rädd, riktigt rädd. för jag tror att jag spenderade
minst en timme i mörkret sittandes på det kalla stengolvet. med tårarna i halsen och
vad jag ångrade att jag inte stannade kvar hos mormor. jag gick ljudlöst tillmitten av
vägen, det fanns ett fönster men jag tror att jag undver att kolla ner, för jag var mer rädd
än lycklig och der luktade ciggarettrök om mina kläder. jag vill inte tala ut med dig i kväll heller!

förlåt. men jag fattar inte vad det här egentligen
är.räcker det inte med att jag bler som jag blir
varenda jävla kväll, räcker du inte med att du få
se dig själv vinna hela tiden. fattar du inte att det
är inte ett jävla spel där man vinner berömelse
när man visar starkhet och mod. det är helt enkelt
såhär vi ska ha det några år till. eller iaf så länge jag
orkar ljuga om mina fantasier.. eller så länge du
inte inser att det blir omöjligt sämmre.
(ta tillbaka allt, snälla!)

F.