"tid, du är dig inte lik."
24 november och jag känner mig redan som ett barn.
det kittlas i kroppen och jag får lyckorus av allt som har med julen att göra
jag har nog aldrig längtat så mycket till det som i år. (sanna)
& när cribbe o axel visslade jullåtar till hasses (en-hel-lektions-uppgifts-lektion)
Konstaterade jag att det är fan inte långt kvar nu.
jag såg granen komma körandes till torget & mamma sa
att det betyder lycka o man fick önska sig nått. jag tror
jag önskade att den här julen skulle bli den bästa.
men vad hände med hösten!?
-va det inte vi som sa att den skulle vara undrabar?
-va det inte vi som sa att vi skulle hålla ihop?
-va det inte vi som sa att ingenting skulle komma emmelan oss,
och att där vi är är alltid roligast!?
-va det inte den här hösten som skulle bli den bästa?
jag tror att den här hösten har varit min värsta, jag har aldrig haft så olika, konstiga och hemska känslor i mig någon gång tidigare och jag tror att det helt har slagit splitt på allt
inom mig. jag har inte sovit på nätterna, jag har saknat allt som fanns innan, jag har sårat människor jag älskar, jag har saknat min syster, jag har varit ensam, jag har gråtit & jag har helt enkelt hatat mitt liv. det är slut med det nu, seriöst. det vändande livet!? TACK!
helst skulle jag varje kväll sitta invirad i en filt framför
brasan med mamma och dricka glögg, äta pepparkakor
och fantisera & planera om allt som har med julhelgen att göra.
åt helvete med alla dessa satans dieter!
sammanlagt denna veckan har jag nog pluggat lika mycket som jag har gjort hela terminen
och trotts att det är söndag och veckans prov är avklarade så har jag lika mycket ångest inför nästa vecka och trotts att det är fredagskväll kommer jag att sitta med matteboken på golvet och äta banan. men liksom vad gör man inte för att H ska tycka om en.. : )
