LILLY BUN.

& så är man tillbaka.
det är nästan läskigt hur kännslor/tankar
hoppar fram och tillbaka SÅ beroende på
vart man befinner sig. och jag tycker inte
om det här.

tack helg,
bakomlämnad som drogfri, skön och mycket behaglig
och jag älskar
och älskar och älskar
och älskar.
 
chalmers får en lite att fundera på att egeltligen borde jag kanske plugga istället för att sitta här,
egentligen borde jag kanske lyssna lite mer lektionstid och egentligen borde jag kanske vara mer närvarande överhuvetaget. (jag är nog alldeles förlångt borta för allting just nu) & förlåt..
o varför du tycker att jag har blivit konstig och tyst, är egentligen inte alls så konstigt...
men allt som innan var så självklart och underbart är inte ens drömmar.
jag ser helt enkelt inte hur det skulle bli bra och jag var så nära, SÅ nära på att brista
framför alla andra. kanske är det stoltheten, eller rädslan, eller verkligheten. -jag ska va tyst!

i verkligheten är vi hårda som stenar
i skrifterna klär vi av oss nakna.

F.