everybody´s changing

du sa. ska vi vänta två år till eller ska vi låta våra vägar gå tillsamman i kväll?
jag hat tröttnat på att ensamheten blivit en vana.
men jag tänker aldrig visa mig svag för dig och idag är jag inte bakfull alls.

när berusningen började smyga sig på våga kroppar såg jag hur mina
hjältinnor började få lusifers ögon och jag avstod från att få en lördags-
jobbs-förmiddag i bakfylla. jag mår bra och jag var berusad. det är bra!

jag drömde om fåglar i natt.
det skrämmer lite, för det är
inte fösta gången och fåglar i flock betyder olycka. olycka är något jag inte behöver mer av. stop! tack.
olle väckte mig och just då befann jag mig på en äng men ensamheten i sällskap och de flög över våra
huvuden. vi visste inte då att allt bara är en jävla lögn för vi skrattade och du höll min hand i din hand. vi satt tätt intillvanandra och du sa någonting som jag inte riktigt kunde tolka för jag var halvvägs tillbaka in real. men man såg det på dina läppar för dom formade sig till ord. nog om drömmar.
de är tråkiga!



jag ska jobba på city-bl i dag och det ska faktiskt bli skit kul.
jag ska fantisera mig själv in i lördagskvällen, och jag längtar
tills i kväll. J o E kommer nog och F o E. tack.

och jag får bekräftelse om att mina förebilder är lika svaga som jag.

när kontakten med världen kör förbi och allt jag hade gjort dig till vänder du emot mig
kommer du ihåg att det var jag som lärde dig allt? ge mig tankar som förut tankemönster
som inte gick att brytas vi är otrogna hjärtan som repareras om och om igen och snart
finns det inga plåster kvar. men idag bestämde jag mig för att uppleva min 18-årsdag.
nu kan ni kliva på mig, igen.

F.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0