LILLY BUN.

mina stämband är sönderrivna.
och jag har fått tinnitus.


hej.
klockan är 18.02 men egentligen bara 17.02, det är svårt att sätta sig in i nya vanor och den här dan har varit som upp & ner med allt. jag vet inte vad jag håller på med, men jag hatar det inte! när jag såg mammas min då jag kom innanför ytterdörrarna kvart över tolv visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. - vi skrattade & jag älskar dig! - jag vet inte varför sängen fortfarande stod bäddad och orörd men det var uppenbart att jag inte hade sovit hemma i natt. (jag ville faktiskt inte bli blöt, det regnade!)



city-blommor i stress. jag hade tusen blommor att sätta selofan på och jag hade skoskav.
men jag klarade det bra och hade inte emelie sagt åt mig hur mycket klockan var hade jag
glömt bort att stänga butiken.
fem. och jag kommer hem. halvt döendes men jag var på G
för jag hade den där bra kännslan i kroppen och det var längesen. filla & nisse kommer och
vi förbereden kroppen på djävulen.

iaf det var förfest hos mig. vissa av oss trivdes inte med sällskapet och vi hade fel sorts människor
vi åkte limosine i ösregnet och jag låssades att jag var med i Jurasic park. för så känndes det.
men (jag) log  för du är festen & jag är försenad. för jag var blind! & förlåt då!
ångest - Ph. jag hade velat haft dig hänga med. men vi förgyllde kvällen på olika håll. och du är bra!

"why don’t we share our solitude?
Nothing is pure anymore but solitude
It’s hard to make sense"

mew (it´s just) comforting sounds.

terazza o lyckorus jag och L var bäst på allt fats vi gjorde inte så mycket.
vi rökte pipa på toaletterna larmet gick - & förlåt då!
iaf. regnet blev ett straff och efter att ha fått puls 747.
(jag = två meter över marken)
kunde jag inte lämna allt och fly till där jag hör hemma.
jag nöjer mig med en minut brevid dig om det går.

det går över, det går över, det går aldrig över.
& jag kommer aldrig att kunna berätta.

jag har gått med mamma i dag och jag hittade ett par bruna skor med klack hos mormor
dom va fina och jag ville ha dom. men min mormor tyckte att jag såg ut som ett fån. (jag tog dom!)
efter att hon visat sina lös tänder mådde jag illa igen och ville hem. jag blev 1½ dm längre än vanligt
och mamma konstaterade att jag kan inte gå i klack. puls 407. pauser för att kunna andas och jag 
fattar inte någonting.. iaf jag gick över vägen och jag bet ihop. ja, jag klarar det nog.

jag saknar hela tiden någon.
nu vill jag sova bort min huvuvärk.

ta mig till sanna.
det är snart måndag tamigtusen.

F.