LILLY BUN.

vi hänger alla så meningslöst att det inte skulle spela någon roll
om någon högg nacken av oss
ingen skulle se någon skillnad

dag 26 och det går vidare.

jag har konsentrerat mig på svarta punkter i mattan hållit blicken stilla svarat i korthet. (egoist)
vid ensamhet tryckt ansiktet mot kudden bitit ihop läpparna hållit tillbaka skriken.
mamma - jag vill inte ha det såhär.

det är 3 veckor sedan nu. jag slängde tändaren. gömmde boken. och tog tog bort allt som aldrig 
skulle bli likadant igen. man glömmer fort. och jag kan inte hjälpa att det låg en tändare på bordet
att orden talar sanning och att jag måste acceptera att jag aldrig kommer kunna få tid tillbaka.
(idag gick det bara inte och jag årkar inte det här mera.)
allt är bara ett falskhet, lögner o ytlighet. jag vill inte! & jag är rädd för att dra slutsattser på egenhand.
men det kan bli bättre? eller. iaf. jag har slutat hoppas. men jag tänker aldrig finna mig i situationen.


jag vill bara ändra allt trolla. få bort det jag flyr från. snälla fee skärp dig.
tänk dig att du flyr. flyr från allt du inte ser det, och det är som allti ingenting.

till något annat, något anant jag hade förut.

jag kommer aldrig att kunna fly till det där när mina smilegropar var verkliga
men till något som det.

ursäkta för att optimist inte är någonting jag är
och för att humöret svänger
kanske också för att jag inte släpper in någon i mitt rum
ursäkta för att
rösten inte håller.

ikväll kommer jag tillbringa tid bakom bilen. på det blåa bordet i mörkret i stormen.
och jag kommer inte att hålla inne någonting. för jag är ensam.

F.