hej.

mitt huvud är en orkan av tankar som flyger fram och tillbaka,
och jag känner mig hopplös helt enkelt. och jag saknar dig, jag saknar honom
och jag saknar allt möjligt. jag trodde jag hade gått vidare och lämnat allt bakom mig, men jag har inte tagit ett enda jävla steg framåt. speciellt inte när det gäller dig. jag trodde det var något jag skulle klara av, något jag kunde kontrollera.

men oj så fel jag hade. jag klarar det inte alls, och ingenting klarar jag av!
och allt du gör är som ett knivhugg rakt i magen. jag vet inte ens om du vet vem jag är, men det kanske ändå är bäst.
jag tror inte du skulle klara av att veta. jag tror inte du vill veta.

FAN!

Klockan visar 22.10 och jag är trött, men ändå inte.
jag känner mig tom, trist och grå och jag vet inte
varför. jag vill sova men huvudet är fullt av tankar.

lyckorus-ett meddelande mottaget
OH! jag trodde att du ahde gjömt!


trotts allt är du bara ännu en person som fått mitt hjärta att slå lite snabbare än vanligt, trots allt är du bara ännu en person som gör mig olycklig. trots allt lovade jag mig själv att ensam är jag starkast. trots allt klarar jag inte av det.


jag skulle behöva någon som piggar upp mig lite nu, men alla andra är duktiga och normala och förstår att man ska sova på natten. varför kan man inte bara stänga av?


nu känns det kört.

F.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0