honey, be quiet!

hårda
knytna
nävar

och du träffar rätt för du vet
att du kan och du gör det.

(och jag önskar dina andetag)

sanna är i stockholm och i dag har jag fantiserat i att det är så har det
kommer att bli. och jag kommer inte att klara av det! iof får jag åka
med arne johansson varranan helg kanske jag kan tvinga mig själv att
sluta vara så egoistisk. det är svårt och fast att jag har tjatat på henne
att åka så är det inte rätt. det är inte rätt att jag ska bli kvar här ensam
och det är inte rätt att (vi) ska behöva göra bestlut som hur man än gör
blir fel. för det kan inte bli bra och någon kommer alltid att ångra det
vi inte gjorde bara för att en del människor inte kan ta åt sig av när man
be dom försvinna ifrån en. uh.

oh h.

vi var ju starka.
vi var ju så oskiljbara. ( & ändå är du den enda som kan få mig sprudla av lycka.)



(vi) kom precis hem från rampen. olle skulle lära mig "ollie" men det gick
inte så bra och försvinner sanna så kanske att jag skulle bli ett riktigt
proffs. (ha) jag kände mig endå en aning fånig där jag satt med luggen
rätt upp och påsiga ögon. olle skämmdes nog för mig. (men vafan jag har
inte sovit på ett dygn)


och vi
ser
hör
känner

det är för mycket runt mig!

terazza i går. jag tappade förtroendet till en
person totalt. du bevisade att du är allt det
jag inte trodde om dig. det är synd.
förfetsen var stökig och jag tappade suget på alkoholen men det kom
tillbaka efter att teqilla flaskan inte längre var oöppnad. chappling
- frida emelie sanna. det va lite folk på terazza men jag ville dansa
så vafan, vem bryr sig! de "lite extra" var där det hela slutade med
att jag och emelie bildade en efterfest på högarörsgatan. emelie var
nog lite ond på mig och hade jag fått bestämma så hade vi aldrig
gått hem. iof. jag gick emot alla mina principen och fast att jag inte
har ändrat uppfattning om "en viss sorts människor" så finns det
undantag och du är speciellt. -emelie FUCK IT!

vi drack colavodka (och det är det äckligaste jag vet!)






jag kommer hem till tystheten
och är med mig själv
jag känner mig så ensam
alla dessa timmar går så långsamt
och det blir bara värre minut för minut

ibland svartnar allt. som när man stiger upp för snabbt och blodet hinner inte riktigt med. det är just så det känns nu. jag hinner inte med. jag fumlar. och allt är alldeles för långt borta. jag vet inte vad man borde göra och jag ska sluta va för feg för allt!

söndag - jag hatar dig!

F.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0