LILLY BUN.

jag är hemma mellan täckena och sofforna
med fel sorts känsla i magen.
det är något jag vet.
men det går över.
visst går det över?

jag räknar ner dagarna för efter en och en halv vecka
ska jag lära mig leva igen och bara bara vara mig själv
inte den här som dom har gjort mig till inget krasch
och inget boom och absolut inget platt fall till marken
mitt rum är inte mitt hem längre. och jag vet inte varför!


hur mycket det än värker så vet man att det är långt kvar tills man får det
man behöver för att lämna det

så långt kvar

och tisdag onsdag torsdag fredag är ändå fyra dagar och
jag fick veta det idag det är därför huset är så tomt
allt är precis som vanligt jag och mamma hemma, hejdå


försvinn om du vill
istället för det här