LILLY BUN.

ett två tre
du får mig alltid att le!

---

det har varit en såndär jobbig dag.
jag steg inte upp ifrån sängen förrens klockan närmade sig två,
inte för att jag ville, inte för att jag tyckte om det. jag mådde nog
bara mer dåligt av det. men jag visste inte vart jag skulle gå.
jag ska inte klaga, dat var första gången på hela sommaren jag
var riktigt less. jag ahde aldrig vågat hoppas på att denna
sommaren skulle bli lika bra som förra, men jag överdriver inte
om jag säger att den blev minst lika bra.

det finns ingen jag älskar att umgås med som min syster, det finns ingen jag hellre
åker iväg på tripp med än min syster & det finns ingen jag älskar så mycket som min syster.

det var nog först idag jag insåg att sanna inte är kvar, att hon
aldrig kom med resten av familjen hem. eller kanske var det
redan i gårkväll. det var iaf heskt när jag gick hem & minst lika
hemskt när jag vaknade. jag tänker aldrig gå tillbaka till något!
men jag lyckades aldrig garantera mig tillräckligt.

jag håller med: det är en falsk värld vi lever i, älskling!
men man blir lätt ställd när det kommer från sånnt som
står än aldeles för nära.

vad skulle jag tjäna på att tala osanning.
jag har tillräckligt förstört alldeles för mycket.
& det är svårt att säga till dig vad jag tänker
göra när jag inte ens vet det själv, när jag inte
ens vågar tänka på det själv, när jag inte ens
vill komma fram till ett val.

det är okey, gör som alla andra
& hata mig istället.