LILLY BUN.

jag var rädd när jag stod ensam på stationen i alvesta
det var fortfarande mörkt ute och jag kännde min för liten
för att på ege hand hämta ut mina biljetter och ställa mig
på rätt sida av plattformen. jag kollade flera gånger bak
för att se om hon verkligen inte stannade kvar för att vänta
och vinka när jag åkte därifrå. men det gjorde ju ite ens jag.
jag var fortfarande på dåligt humör efter gårdagen duskutioner.
gör det mig till en dålig människa?
borde jag reagera anorluda?
hade andra alls bryt sig?
jag bryr mig mer än vad du tror. jag vill inte. men jag gör det.

när jag sen inte fick köpa snus på pressbyron utan att visa
lägg hade jag lika gärna kunnar börja gråta. jag insåg att jag
är fortfarande rätt lite. och jag borde inte behöva ta ställning
till sånnt här.

tåget upp va kul, jag satte mig in religioer och konstaterade
att vi har olika lukter beroende på vilken gud vi tror på.
jag hade otillåtna sms-kontakter och jag vågade inte sova.

sanna passar mer och mer in  storstads livet.
hon ser ut som en sån. jag känner mig mest dum.
jag börjar iaf lära mig hur högertrafiken i rulltrapporna
fungerar. men jag förstår inte vartifrån alla negrarna kommer.

i morgon ska jag göra det jag drömmer om.