fan.

jag var inte ens nära på att visa motsattser.
jag hade bestämmt mig och planerade i
smyg på vad jag skulle säga till dig. & när.
det behöver inte vara en hemlighet, men jag har gjort saker alldeles för stora. 
jag trodde det skulle vara lättare om ingen visste. jag tror att jag är rätt feg.

kommer det att handla om att våga stå upp för sina åsikter,
eller ta jag tillbaka allt för att jag inte har berättat det jag lovade?

jag är rätt trött på att inte veta.
det får mig faktiskt att känna
mig rätt blåst. det har redan gått två månader på sommaren
snart är det försent. eller. är det då det börjar?

glöm mig aldrig!

jag tror du kan mig tillräckligt bra för att veta precis vad jag tänker.
& jag tror du kan mig tillräckligt bra för att veta precis vad jag vill.
& jag tror det är det som gör saker svårare.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0