monday.

annars har jag inte så mycket att säga. du gör mig fortfarande rädd och jag vet inte om det är
meningen att förneka & förtränga eller om jag har kommit över det stadiet nu. ska man lita på
kännslan eller ska man låta det passera och aldrig ta chansen fast att man vet att man kan få den.  igen. borde man våga bara för att man taror att man verkligen vill? jag vill ju.
image292
jag tror aldrig att jag hade gjort det om inte du hade sagt argt till mig att jag var tvungen.
jag hade skjutit upp tills det var för sent, sen gråtit och skyllt ifrån mig på skitsaker.
(du var ingen skitsak - för mig.)

nu har jag tagit mig samman. låst in mig. väntat på resultat och gråtit utan anledningar.
det fanns inga anledningar att gråta. inte då, & min kritiskhet spelade mindre roll. tack.
men jag mår inte mycket bättre för det.

jag har slutat snusa & jag har verkligen slutat snusa. på riktigt.
jag tror att det är inställningen hos en själv som gör det hela,
& jag har aldrig haft inställningen förrut. men jag ska verkligen.
och jag vill verkligen. och jag tror verkligen att det kommer funka.
jag borde kanske stanna nykter i kväll.

jag &sanna ska åka till halmstad. jag ser fram emot att åka
iväg ensam med min syster & sova i bilen utan förpliktelser till
någon & utan människors kommentarer. det blir aldrig bättre
än du och jag trots att jag tror att vi glidit ifrån varandra en del.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0