bullet.

det va lite som du sa, en fjortisdröm som gick i uppfyllelse.
ändå hade jag aldrig vågat hoppas på att det kunde bli så bra.

staffan hade fortfarande samma skor,
men också fortfarande samma smilé.

emelie är inte riktigt som alla andra. (ha)
det är nog bäst att låta bli att berätta om allt som hände.
jag upplever gärna en repris.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0