LILLY BUN.

& om du vill tro att jag har släppt allting, 
är känslokall, utan tårar och helt okey.
så tror du fel saker om mig. igen.

jag syftar inte på något speciellt, det blir bäst utan förståelser den här gången.
men det finns saker så får mig så fruktansvärt jävla bra. och det vill jag alltid ha.
jag fantiserar mig om att det är just som det känns i ögonblicket.
men sen ser jag hur det faller tillbaka. hur jag fallar tillbaka.
& jag vet att när jag inte få säga vad jag vill, få röra mig som
jag vill, få vara som jag vill utan att känna det där ögonblickat
inblandat så klarar jag inte av det. jag vet också att det bara
hänger på mig. och det är en sida av mig själv som jag inte
lärt mig att tycka om någonstans. jag vet precis vad jag vill,
men jag vet också hur jag inte kommer at få det. bryt isen!?

---

uh. jag skulle sluta fylla mina inlägg med saker jag inte själv
klarar av. men det finns inga regler. är jag egoistisk då?
jag tänker mig sällan för mycket för.
det har lett till förmycket min nackdel.
jag tror att jag vill tro för mycket.
men sen i efterhand ser jag hur saker aldrig var rimmliga.

emelie finns i mitt hus i natt.
jag tycker om emelie väldigt mycket.
vi lider av samma sjukdom,
vi lider av samma problem,
vi ser lätt på saker & sen tar vi det välldigt hårt,
du hade den dagen i dag på morgonen, jag fick den i kväll.

du hade tur, du kan somna utan ångest.
(jag tänker sitta kvar.)