LILLY BUN.

jag drack ingenting i går kväll. jag stängde in mig på mitt rum innan tolv.
ändå har jag lika ont i bröstet, ändå kan jag fortfarande inte prata rätt.

mamma hade fest. lars var här, hans var här.
dom retade mig när jag pratade och varnade
mig för bussar med sällskap av äldre män.
(jag tar rätt fint hand om mig själv.)
men jag mådde rätt dåligt och det syntes nog på mig.

det var meningen att jag skulle jobba pizza hause i går.
jag hade mindre lust att hoppa av bussen när vi körde
igenom ljungby. jag hade gärna hängt med en kväll till.
befunnit mig med samma människor & inte slutat dricka.
men som sagt jag skulle jobba.
 
vi hörs väl i veckan?
okey.
hejdå!

vi kom hem runt två. kanske fortfarande onykter,
och efter ett 24-timmars ingen-sömn pass.
kom ner till pizza hause med ett försök att se
hyffsat redig ut..

jag har aldrig fått så mycket skäll av någon någongång.
(& då har han ändå varit
riktigt arg på mig förrut.)
han bad mig att gå och aldrig mer komma tillbaka.
jag fick inte jobba & han ville inte se mig.
faktiskt så blev jag mest glad. hade mindre lust att
befinna mig där & jag skulle dessutom sluta på riktigt i dag.

staffan ringde. det var rätt nära att jag åkte till växjö.
hade velat ha emelie med mig. vågade inte riktigt
fråga. jag stannade kvar.  men det var bra.

---

jag berättade rätt så mycket för mamma.
hon hade redan genomskådat mig rätt bra.
hon visste. & det var hennes fel att det blev som det blev.
så varför alla bortförklaringar. jag vet att du vet också.
förlåt.

(ett försök att påverka, & du liknar ingen annan.)