who needs forever?

det stod en låda med alkohol för sex veckor inne på mitt rum
när jag kom hem i natt. det var faktiskt inga mindre goda saker
jag önskade lite att emelie hade varit här så hade vi kunat dela
en flaska för att sedan köra vidare till lagavallen.

jag var riktigt nära på att förja med P&E till lägenheterna.
men jag satt rätt tätt intill Lars och gick gärna ingenstans.
Lars är speciell på alla sätt & vis. han är en sån som aldrig
slutar imponera. jag vet inte om han var ute efter att imponera
på mig för han kom hela tiden med nya prylar, nya bilder.
& det var bara jag som fick se och röra.



jag drömmer drömmar som gör mig paranoid. känslomässiga mardrömmar.
jag vaknar och tror att jag drömt sanning. jag plågar människor med mina,
jag vet, och jag är ledsen. men jag tror att det är sanning. jag vaknar smutsig. 

nu sitter jag förkylningsyr och vågar inte somna. jag vill inte känna det som
inte är sant. jag vill inte skicka de där meddelanden imorgon åt människor
som bara blir mer tvivlande av mitt onödiga motbevisande. jag vill inte.

& musiken spelas maniskt, det är fortfarande samma låtar
som fyller mina dagar. jag kan inte släppa dem. jag kan inte.
were you an illusion? or was i an illusion to you?

men du..
..du vet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0