11 mars 2007.

hur fan kunde jag tro att det skulle bli annorlunda,
hur fan kunde jag tro att det hade blivit annorlunda &
hur fan kunde jag tro att det aldrig skulle kunna bli värre än vad det varit.

det kommer aldrig att bli annorlunda med mig &
jag kommer aldrig att kunna göra någonting åt det.

en kväll me livslinjer och skratt.
glada miner
men någonstans blir det för mycket.

"har jag aldrig något hem att gå
tillbaka till, att vandra ut och sedan in i."
(har jag aldrig något hem)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0