LILLY BUN.

jag sov nog ingenting i natt. däremot fick jag skrivkramp
och jag steg upp med en aning lättnads-kännsla över
allt som tynger mig. inte för att någonting har blivit annorlunda,
inte för att jag bestämmde mig för att jag skulle göra någonting
mer på ett annat sätt. men jag konstaterade varför allt var som
det var. (fast egentligen visste jag inte det.) jag kanske mer
undrade & skrev ord som bortförklaringar till min panki-ångest.
jag har aldrig någonsig presterat så dåligt med mina provresultat som..
jag har aldrig någonsin brytt mig så lite om minna framtida studier som..
jag har aldrig någonsin tappat orken till det jag alltid hållit så högt som..
...nu.

Kraftwerk - The Model
(hade någon frågat mig rakt ut nu, hade jag sagt att jag bestämmt mig.)
jag kommer aldrig att våga utan att någon hjälper mig till ett första insiativ!

ahh!