LILLY BUN.

jag får alltid samma känsla när vi kommer fram till busscentralen på söndagar.
i dag var det det plus en aning panik-ångest över att jag ännu inte hade biljetter.
jag fick fem platser längst bak, & det va min tur att inte kunna sluta gråta. jag var
tvungen att skärpa mig när vi kom till jönköping och inte längre fick sitta ensam
i baksätet. det är inte meningen att jag och sanna ska vara så här långt ifrån varann.
jag vill inte!
jag vill inte!
jag vill inte!



det har nog varit den bästa helgen jag har varit med om.
jag vågar bara vara såhär när jag är där. & jag hatar att behöva
gå hem ensam och tycka synd om mig själv utan att ens lite
vilja ha någons medlidande. jag förstår inte hur jag ska utstå
april-maj. är det inte då man ska vara pirrig för våren?
är det inte då allting brukar komma till en vändpunkt?

det var skönt att se fredrik i dag, det är svårt att inte må bra när han är i närheten och
jag hade inte klarat mig i kväll utan dig. jag tror att hans tre veckors vistelse i skåne har
gjort honom lite mer till en man. det växer hår i hans ansikte och han har tränat på gym. : )

det är storm ute, mina doftljus luktar endan ut i hallen.
jag har kokat te, plockat fram tre fikon och satt på kent.
jag kommer inte kunna sova i natt.

& jag vågar inte vara ärlig.
F.