nobody sad it was easy.

han påminner om en lite fågelunge.
stora ögon, ynkliga läten,
hjälplös och så vacker.
det var aldrig början till ett hastigt slut. mina frågetecken fick rätt.
finns det något liv efter döden eller är det just därför du åtevände?

han kollade på mig länge, jag kännde mig obehagligt till mods,
vågade inte öppna munnen. visste inget om vad jag skulle säga.
- vad fin du är i dag, frida. you look great.
jag ville inte vara kvar, sen ville jag också bara vara i närheten av
honom påminna om sommaren, minnas det som varit.
jag vågade inte det heller. jag hatar omgivningen, varför kan det
inte få vara ens lite normalt? (jag vill ha mitt rum för mig själv!)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0