LILLY BUN.

(ah, Iove sturdays
jag tänker aldrig skaffa egna barn
eller eget stort hushåll.)

de frågade om jag var lycklig.
lycklig i vilket sammanhang?
lycklig i helhet.
jag blev rätt ställd. hade ingen lust att prata om det.
gjorde ett försök till sammtals byte. jag orkar inte känna efter. orkar inte tänka just nu.
jag är konstig helt enkelt. jag vet aldrig hur jag ska känna.
men. jag har nog lärt mig att gå hem.
jag har nog lärt mig att acceptera hur orättvist vissa saker alltid kommer att vara & hur
andra saker aldrig kommer att andra på sig bara för att jag vill det. man måste helt enkelt.
lära sig leva med det.

jag förstår inte hur jag genomled skoldagen, eller det gjorde jag iofs inte
riktigt heller. efter matten klarade jag helt enkelt inte av att infinna mig i
gemenskapen. men jag var inte ensam. vi körde i den blöta leran på små-
vägarna och jag hatar när jag måste tvinga mig själv att inte visa mig rädd.
det gick inte, jag trodde att jag skulle dö, den kännslan är rättobehaglig.
& jag kommer aldrig att kunna åka bil med C. igen utan att vara rädd.


oh. MATTE.